Recension

: Stjärnornas tennisbollar
Stjärnornas tennisbollar Stephen Fry
2002
Forum
5/10

En lättdrucken öl utan eftersmak

Utgiven 2002
ISBN 9137118005
Översättare David Nessle

Om författaren

Stephen Fry är född 1957 och har en bakgrund som skådespelare i tv-serier som ”Jeeves & Wooster” och ”Svarte Orm” och filmer som ”Peter’s Friends” och ”Wilde”. Han har tidigare skrivit böckerna ”Lögnaren”, ”Flodhästen”, ”Skriva Historia” och den självbiografiska ”Moab is my Washpot”.

Sök efter boken

För att få det överstökat och göra det hela så kort fattat som möjligt så kan man dela in Stjärnornas tennisbollar av Stephen Fry i tre avsnitt, livet före händelsen, händelsen och sedan livet efter händelsen. Med andra ord ett klassiskt berättargrepp med perepetin i mitten av dramat.

Nåväl, för att vara snäll så ska ge er lite mer kött på benen. Händelsen; ett pojstreck som leder till att en människas liv går upp i rök. Ja, nästan i varje fall. Ned Maddstone, en ung man på väg mot sina bästa år, är son till en minister i det brittiska parlamentet. Han har en filckvän som slår det mesta vad gäller skönhet. Kamrater har han gott om på en av Englands finaste internatskolor, tror han i alla fall.

Av en ren olyckshändelse får Ned syn på en klasskamrats dagbok, han kan inta motstå frestelsen att läsa. Omedveten om att dagboken gömmer ett torkat fyrklöver som tyst singlar ner på golvet i klassrummet och avslöjar hans nyfikenhet, studerar han lugnt vidare efter läsningen.

Neds charm, intelligens och gästvänlighet, redan starkt misstänkt som rent hyckleri hos hans vänner, bekräftas av dagboksincidenten. Och under sommarlovet får han betala dyrt. Hans vänner stoppar ner några gramm cannabis i hans jackficka och ringer polisen. Vännerna hoppas att detta kommer att få den unge Ned att framstå som något mindre oskyldig och perfekt. Men pojkstrecket får oanade konsekvenser som drar in både IRA och underrättelsetjänsten i dramat.

Jag har inget problem att beta av den första hälften av boken. Det är verkligen underhållande läsning som är lika lättdrucken som en kall lager i bastun. Men sedan tar det tvärstopp, berättarglädjen tar slut. Fry bränner av allt krut som han äger utan att nå längre än halvvägs in i historien. Författaren kopplar på sin autopilot och låter boken skriva sig själv, vilket inte är så konstigt om man vet slutet på romanen.

Hur det hela slutar får ni läsa själva, men en skönlitterär ledtråd kan jag ge er: Alexander Dumas Greven av Monte-Cristo.

Ranald MacDonald

Publicerad: 2002-03-31 00:00 / Uppdaterad: 2011-04-11 00:01

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #513

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?