Antoine de Saint Exupéry inleder sin största litterära framgång, Lille Prinsen med att testa sin läsare. En liten teckning av ett brunt föremål liknar vid första ögonkastet ett berg eller en hatt eller kanske en snigel. Endast den som har barnasinnet kvar vet vad bilden föreställer.

Lille Prinsen är en bok du kan beta av på en timme ungefär, den har inte en tjock pärm. Precis som det lilla föremålet som liknar en hatt, så lurar omfånget på boken läsaren: "Den där lilla boken. Ha! Det kan inte vara något annat än en gammal bilderbok för barn".

Om jag anstränger mig riktigt så kan jag minnas min morsa när hon satt på sängkanten och läste högt ur Lille Prinsen. Mycket mer av hennes högläsningar har jag inte kvar i minnet, förutom att hon någon gång sa att jag liknande den Lille Prinsen. Han som var så olycklig och lämnade sin lilla planet eftersom den vackra rosen var högfärdig mot honom. När han anlänt på jorden träffar han en pilot som tvingats nödlanda i öknen. Lille Prinsen berättar om alla varelser och personer han mött på jorden för piloten. Men han berättar även om sin planet som inte är större än ett hus, och vikten av att låta hjärtat avgöra vad som är viktigt i våra liv.

När jag för några år sedan började på universitetet så var det inget annat än sagan om den Lille Prinsen det första jag stötte på. Först vid denna tidpunkt förstod jag varför jag liknade den där Lille prinsen. Jag var nog inte ensam om att likna honom när jag var barn.

Lille Prinsen kanske är en barnbok eftersom den är kort och har vackra bilder. Men låt er inte luras av trista konventioner. Den är kort just på grund av att den vill genomskåda vuxenvärldens normer. Den är fylld av poetiska metaforer och filosofiska funderingar för att läsaren ska glömma konventioner, och liksom Lille Prinsen inte fly undan det som verkligen har någon betydelse.

Ibland kan jag i mina studier och krav på vetenskaplig rationalitet tänka på den där prinsen, bara för att försöka komma ihåg vad den lilla bruna figuren på första sidan föreställde. Av någon outgrundlig och kanske tragisk anledning minns jag oftast inte. Jag får då turen att läsa boken en gång till.