Känner du dig ensam och övergiven? Misslyckad och otillräcklig? Impopulär? Var lugn, det finns tröst att få. Redan de gamla grekerna hade många visdomar att förse oss med på temat, menar Alain de Botton.

Är du impopulär kan du alltid hämta tröst hos Sokrates. Han visste minsann hur det var att vara impopulär. Inte minst tack vare att han gjorde sig själv tämligen impopulär genom sitt filosoferande. Så impopulär att han blev avrättad.

Är du olyckligt kär, kan du däremot finna visdomar att muntra upp dig hos Schopenhauer. Kärleken, menade han, var enbart ett uttryck för vår drift att hitta någon att para oss med. Alltså inget att bry sig särskilt mycket om, egentligen.

Och om du saknar pengar, kan du alltid lära dig en massa tänkvärda saker av Epikuros, som lärde att vi måste försöka njuta så mycket som möjligt av vårt liv. Oavsett om vi är rika eller inte, kan vi nämligen finna lycka, för många av de riktigt viktiga sakerna är gratis.

De Bottons bok är en lättsam introduktion till ett par av västerlandets viktigare filosofer. Vi möter, utöver de ovanstående, också Nietzsche, Seneca och Montaigne. Presentationerna ackompanjeras med små bilder som hör till texten, vilket gör det till en ganska trevlig bok.

Däremot är jag mer skeptisk till själva grundföresatsen, att filosofin kan ge oss tröst i den här sortens situationer. Var det inte Gunnar Ekelöf som skrev något i stil med att ”förnuftets näsduk torkar inte känslas tårar”. Men det är det de Botton verkar tro kan göras.

Men kan inte snusförnuft och rationalitet ibland vara precis det omvända mot riktig tröst, det omvända mot vad man kanske vill och behöver höra när man är nere av olika anledningar? Schopenhauer, Nietzsche och Sokrates i all ära, men jag skulle nog själv föredra ett par omtänksamma ord från en god vän…