Att göra TV-program är en lagom rolig bok, det finns en hel del läsvärda och intressanta saker i den, en hel del man upprörs av och en hel del som är roligt. Men samtidigt är den liteÂ… ja tom.
Olsons arbete med texterna och upplägget – intervjuer blandat med ganska korta tips och råd, t.ex. om hur man kan göra intervjuer, läsa in sin speakertext eller var skillnaden mellan reportage och dokumentär går – är riktigt bra. Men någonstans faller udden bort.
Faktum är att trots att jag verkligen är intresserad av att läsa kapitlet om Eva Beckman då hon berättar om hur det var att göra Centrum, hur det var då hon jobbade på radion, blir jag tyvärr lite trött efter ett tag. Någonstans inbyggt i texten finns några stänk sömnmedel. Det kanske helt enkelt är så att Olson polerat boken lite för väl, den är lite för putsad, lite för ren. Jag får en flyktig tanke om svensk design, den avskalade, rena, ljusa och svala. Det är möjligen där det sitter, boken saknar hetta.
Kanske är det helt enkelt så att bästa sättet att avnjuta Att göra TV-program är genom att ta ett kapitel i taget, att så att säga läsa den i sinom tid. Den gör sig nog bäst om den står ganska nära till hands så man kan låta sig frestas av ett stycke TV-skapande någon gång då och då, i fåtöljen med en kopp te.
Även om Att göra TV-program gör mig lite sömnig så tycker jag ändå om den en hel del. Den är väldigt snyggt gjord, både textmässigt och layoutmässigt, den pryder sin plats väl i vilken bokhylla som helst.
Publicerad: 2001-09-19 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-13 20:09
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).