Inte ett sånt samtal, ett telefonsamtal naturligtvis. En diskussion senare insåg jag att jag lovat att skriva en gästrecension. Ok, en gästrecension, inga problem, om att skriva en recension tycker jag mycket, som Yoda skulle ha uttryckt sig. Det var nu jag tog mig en titt på andra gästrecensenter. Snart insåg jag att de var intressanta personer till skillnad från mig.

Efter ovanstående intermezzo var det dags att välja en bok att recensera, något jag inte behövde lägga ned alltför mycket tid på. Jag valde en rolig bok, en bok jag själv fått mycket glädje av och därför vill råda andra till att läsa. Jag valde att recensera "The Dance Of The Voodoo Handbag", en bok skriven av Robert Rankin.

Nå, den här boken är i alla bemärkelser En jävla lurig bok. Efter att ha läst den finner man det svårt att ge en helt korrekt definition på vad den egentligen handlar om. Vad jag försöker säga (skriva!) är att trots att man vet vad boken handlar om, känner till dess viktigaste karaktärer och om man har läst den ett par gånger, så är det svårt att täcka alla aspekter av boken i ord/skrift.

Allting börjar på ett mentalsjukhus någonstans där bokens huvudperson, en man som kallar sig Lazlo Woodbine, försöker övertyga en doktor om att han faktiskt är frisk. Efter detta börjar handlingen grena upp sig och man finner sig snart sittande i ett nät av mindre historier och irrelevanta små berättelser om huvudpersonens far, farbror, en författare och andra suspekta karaktärer.

Vidare får man stifta bekantskap med företaget Necrosoft, världens mest hänsynslösa företag, som uppfunnit något man kallar för "Necronet", en virtuell värld till vilken man kan ladda ned människor varpå de avlider i verkligheten och tillbringar evigheten i denna värld. Boken handlar delvis om hur Lazlo söker efter Voodoo handväskan och delvis om hur han försöker stoppa Billy Barnes och Necrosoft från att exploatera Necronet som visar sig vara Guds medvetande.

Utan att avslöja alltför mycket kan jag tillstå att det är en rolig bok, med en humor som till stor del bygger på logik och logiska hopp.

Ja, som jag påpekade tidigare, det är en jävla lurig bok. Därmed blir det också jävla lurigt att skriva en sammanhängande recension om den, men jag anser att jag gjort ett hyfsat försök. Jag överlåter dock till andra att avgöra kvalitén på denna recension.

Läs boken, den är god.