I dag (när jag skriver det här) är det söndag. Det är också runt tjugo grader utanför. Solen skiner så att årets första mjukglassar smälter. I går regnade det, men det gjorde ingenting för det var ett varmt sommarregn. Luften fylls av den där härliga lukten av grillat. Kött, fågel, fisk, grönsaker eller mittemellan, vad vet jag, det spelar ingen roll, det är så här det luktar i paradiset. Till och med radion börjar spela bra musik. Topplistebruset ersätts plötsligt av gamla milstolpar. Neil Young, Rolling Stones, Black Sabbath och Beatles. En ny Black Crowes och Manu Chao. Det är som om det är större idé att spela någonting bra på sommaren när folk orkar lyssna.

Jag har just hängt upp hängmattan på balkongen och då slog mig tanken att i morgon skall man gå tillbaks till jobbet och skolan igen fast varenda cell i kroppen skriker att den vill ut på havet, upp i bergen eller in i skogen. Man har varit instängd i sitt vinteride för länge, nu vill man ut i vida världen, bara sälja av allt bråte i lägenheten, tv, stereo, videoapparater och allt annat. Stoppa pengarna i en cigarrlåda och tanka bilen full. Iväg mot nya horisonter. Bara välja en väg och följa den tills den tar slut eller leder till en annan. Ut och söka äventyr, ut på luffen.

Det finns en bibel för alla oss som inte klarar av att sitta stilla. För alla backpackers, vägen pilgrimer och rastlösa själar. På drift, On the Road av luffarnas eget skyddshelgon Jack Kerouac.

En bok som hyllats till himlen och skickats ned till helvetet av världens kritiker. "Den handlar ju inte om någonting", är den dummaste och vanligaste kritiken av bespottarna. Det spelar ingen roll vad de säger, de får tycka vad de tycker. De kommer ändå aldrig att haja. De ser inte kärleken, till vännerna, till kvinnorna, till landet och till vägen. De fattar inte att en enda mening från Kerouac kan vara lika klockren som ett blixtnedslag i skallen och förändra livet för folk.

Boken skrevs enligt legenden av en kedjerökande, kaffeindränkt och benzedrinpåtänd Kerouac under tre veckor utan sömn eller pauser. Den skrevs på en enda lång rulle papper, full av kaffefläckar och marginalanteckningar, som skickades runt mellan olika bokförlag i flera år innan någon orkade rulla ut den och läsa denna mäktiga ordlavin som kom att få hela världen att styra i en ny riktning. Den papprullen, originalmanuset av On the Road, auktioneras ut i dag tisdagen den 22/5-2001 på Sotherbys i London, så har du ett par miljoner till övers, så…

Jack Kerouac var Beat – generationens förste profet och centralgestalt. Polarna Ginsberg, Burroughs och Cassady träffades i New York i slutet av 40- och början av 50-talet och drog land och rike runt tillsammans.De åkte kors och tvärs över USA, ner till Mexico och över till Tanger. Och de skrev ner vartenda fotsteg de tog. Kerouac mötte Neil Cassady genom en gemensam bekant och de blev genast bästa vänner. Det var som om de var två sidor av samma mynt, Cassady var allt som Kerouac ville vara (kvicktänkt, gatusmart, småfifflare, biltjuv, förste älskare, mänskligt kamikazeplan, som såg ut som en ung Paul Newman med en obotlig livshunger och en käft som aldrig slutade glappa) men inte vågade, och Kerouac var allt som Cassady ville vara (välutbildad, litterär, och en språkkonstnär som hade disciplin nog att skriva ner sitt liv på papper) men inte hade fått en chans till. De blev ett radarpar som Helan och Halvan och två tredjedelar av bröderna Marx på samma gång.

Neil Cassady fick bli Dean Moriarty, hjälten i On the Road, som kommenterar allt han ser med ett flöde som en sportskommentator. De enda lugna partierna är de där man måste andas och man ser varje punkt som en ynnest. Kerouacs alter ego, Sal Paradise, är snarare krönikören som följer med Moriarty så gott det går och försöker hinna skriva ner vad som händer. On the Road tar dig med på vägarna ut över det nordamerikanska landskapet och in i hjärtat av städerna. Ner till Mexiko, in i köket på William S. Burroughs farm, och till första parkett på en barspelning med Charlie Parker.

Det här är en audiobok, tre cd-skivor fulla med två och en halv timme On the Road. Hela boken är inte med, men det mesta. Det är ett urval av texterna och inte en omskriven barnversion, så den duger ganska bra ändå. Den är inläst av skådisen David Carradine som väl är mest känd från den gamla 70-tals-tv-serien Kung-Fu, som han knep huvudrollen i för Bruce Lee. Carradine gör ett finfint jobb, och det förvånar mig hur lik Kerouac han låter när han läser.

Det här med kassettböcker och CD-böcker är någonting som inte riktigt slagit igenom i vårt land. Några klassiker och en massa tradiga deckare. Men det är faktiskt ett mycket trevligt komplement till läsning. Att få vila de trötta ögonen efter en dag på jobbet med en sagostund borde vara fler förunnat. Jag tror helt enkelt att bokhandlarna inte tjänar lika mycket pengar på cd-böckerna som på de vanliga och att de därför är ovilliga att ta in dem i sortimentet.

Men det brukar inte vara några problem att beställa om man bara vet vad som finns och vad man vill ha. Den här kostar en 100 kr i Storbritannien (3 CD) och skulle väl inte kosta så mycket mer än en A-teens-skiva här.