Recension

: Skuggboxerskan
Skuggboxerskan Inka Parei
2001
Norstedts
8/10

Den som har kontroll den vinner

Utgiven 2001
ISBN 9113008935
Orginaltitel Die Schattenboxerin
Översättare Charlotta Brylla

Om författaren

Inka Parei är född 1967i Frankfurt am Main och bor nu i Berlin. Hon har studerat litteratur, sociologi, statsvetenskap och kinesiska. ”Skuggboxerskan” är hennes debut. Hon är årets pristagare av det välrenommerade Hans-Erich-Nossack-Förderpreis.

Sök efter boken

Jag vet inte vad det handlar om men jag är fast. Det är mitt intryck när jag sitter på tåget en sömnig lördagsförmiddag med denna bok i min hand. Jag-berättelser har alltid fascinerat mig för att dessa inbjuder till att delta i samtalet. Den person som talar till mig från sidorna är inte någon jag känner. Jag har inte en träffat en liknande person någonsin förut och det kan jag sluta mig till redan efter första kapitlet. Dock är jag redan här oroad av de till antalet så få sidorna. Hur skall jag hinna få veta allt innan sidorna tar slut?

Det visar sig att jaget är en hon, närmare bestämt heter hon Hell och det i efternamn. Berättelsen rör sig svajande fram och tillbaka mellan olika ögonblick i Hells liv. Hon bor i Berlin, i ett hus som varit bortglömt ända tills nu. Nu har alla flyttat och byggfirman har satt upp sin skylt för att äntligen ta i tu med detta fallfärdiga ruckel. Det finns bara två hyresgäster kvar. Det är Hell och hennes granne, Dunkel. De har aldrig talat med varandra men i kampen om att få bo kvar i detta rivningshus står de enade. Dock är det en mycket tyst kamp. Det gäller att överlista indragen sophämtning och isande kalla golv. Annars finns det inte mycket att göra. Det är bara att vänta. Den som rör sig först mister kontrollen.

Det finns saker som inte stämmer i de korta inblickar jag får. Rättare sagt stämmer ingenting. Allt är underligt och kargt. Jag känner igen bostadsförbistringen men allt det andra är mig främmande. Varför får jag som läsare veta så lite? Varför är blicken fästad på så små punkter att jag måste lägga pussel för att finna mening? Det som dock visar sig är att detta pusselläggande lönar sig. Jag läser på helspänn hela tiden för att inte missa ett ord. Alltså skärmar jag som läsare också av och boken igenom beter jag mig precis som Hell. Jag är koncentrerad till max. Jag fokuserar på de små detaljerna och jag låter mig för inte en sekund luras att sänka garden.

Språket är en upplevelse. Översättaren skall ha en eloge. Dock är det kanske inte orden i sig som är fantastiska utan det författaren säger med dem. Hur skriver man så att läsaren känner att neurosen finns under ytan? Inka Parei har lyckats. Jag vet hela tiden att det är något som utlämnas. Någonting är mycket fel.

Det var dock som jag befarade. Sidorna var för få. Boken tar slut innan den knappt har börjat och jag som precis har fått en bild av verkligheten står här stum. Men en smakbit är alltid godare än att äta sig övermätt. Jag väntar med spänning på ett återseende.

Textutdrag (Visa/göm)

Åsa Pettersson

Publicerad: 2001-04-10 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-23 16:18

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #165

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?