Det är en diger samling författare Jan Lundius samsas med på det lilla lundenska förlaget Bakhåll: Kafka, Salinger, Pirinen, Blake, etc. Det borde lova gott. Men en bok som ger sig ut för att vara en blandning av kriminalroman och mansbok? Det är som om Henning Mankell skulle möta Robert Bly, han som skrev den medialt uppmärksammade Järn-Hans i början av nittiotalet. Eller varför inte? Det kanske inte är så långt mellan Kurt Wallanders tragiska, men innehållsrika liv, och de snuttifierade beskrivningar av mannen diverse mansterapister gör. Jag var minst sagt något konfunderad efter att ha läst pressreleasen.

Till min förskräckelse inleds boken på värsta tänkbara sätt:

Gert Falkman berömde sig av att vara en praktiskt lagd karl. En man med fötterna på jorden. Någon som inte hängav sig åt romantiska drömmar eller gagnlösa grubblerier.

Gert Falkman målas upp som den patriarkale mannen personifierad – rationell och utan känsloliv, men med en massa statusprylar. Det är uppgjort redan från början att denna yta måste krackelera så att vi som läsare kan se in i Gert Falkmans inre och inse att han är en eländig stackare. Detta sker ovanligt snabbt när han finner en död kropp.

Gert har ett framgångsrikt tryckeriföretag ihop med sin barndomskamrat Robert Andersson. När Robert bestämmer sig för att sticka iväg till den lilla karibiska ön San Clemente på en lång semester ber han Gert att kolla till hans hus en gång i veckan. I en kista i huset hittar Gert en hel del italienska serietidningar och kiosklitteratur, som fångar hans intresse. Vändorna ut till Roberts hus blir hans hemlighet och tillflykt. Varje vecka sitter han och läser de kusliga berättelserna och hans känslor börjar vakna till liv. Den dramatiska förändringen sker när han upptäcker det han tror är sin kompanjon hängandes i vedboden. Gert får panik, tar ner kroppen och begraver den bakom huset. Helt plötsligt förvandlas den torre och stele Gert till en lycklig familjefar, hetlevrad älskare och omtänksam chef.

Som tur är blir boken helt klart bättre. Vi får följa med på en skickligt hopvävd historia där gerillakrig i Karibien, droghandlare i Sverige, politiker, en förläggare och en halvt alkoholiserad arbetslös man som säger sig blivit bortförd av ett UFO har underliga, men dock trovärdiga beröringspunkter. Bitvis är det riktigt spännande, men många av lösningarna känns något krystade. När vi får inblick de olika karaktärerna i deras tankegångar blir det dessutom övertydligt, vi får helt enkelt veta för mycket om människorna. Lundius kommer nog inte gå till historien som den bästa författaren, men han har trots allt fått ihop en historia som i det stora hela håller. Stereotypa beskrivningar av ensamma män betackar vi oss för.