Recension

: Det europeiska korthuset
Det europeiska korthuset Wilhelm Agrell
2001
Wahlström & Widstrand
8/10

Dystert om Europa i krig

Utgiven 2001
ISBN 9146177531
Sidor 287

Om författaren

[caption id="attachment_60971" align="alignnone" width="179" caption="Foto: Atlantis förlag"]Foto: Atlantis förlag[/caption]

Wilhelm Agrell är freds- och konfliktforskare, docent i historia och sedan 2006 professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet. Han disputerade 1985 på avhandlingen Alliansfrihet och atombomber. Han har under åren skrivit en rad böcker om Sveriges säkerhetspolitik, fredsrörelsen, det hemliga västsamarbetet under det kalla kriget och försvarets utveckling.

Sök efter boken

Att vi skulle leva i en säker och fredlig tidsålder, nu då Kalla kriget är över, är en illusion. Precis samma fel gjorde man 1914, då alla trodde att Västeuropas länder var för kulturellt, politiskt och ekonomiskt integrerade med varandra för att ett krig skulle vara möjligt. Strax efteråt bröt kriget ut, till stor del på grund av att ingen trodde att det var möjligt. Ingen hade gjort en korrekt säkerhetspolitisk analys, och därför hade ingen förberett sig på den kommande konflikten. Precis samma situation sitter vi idag, menar Wilhelm Agrell, och förutspår kommande konflikter även i Europas kärnområden. Fredsvisionen utgör en ”politisk och intellektuell kuliss” som hindrar oss från att förstå många av de centrala problemen.

Nej, Kalla krigets slut innebär inte att risken för ett betydande krig är över. Tvärtom har det inneburit en ökad säkerhetspolitisk risk, menar Agrell, eftersom den stabila balansen numera är upphävd. Ryssland agerar nu på många sätt som det gamla Sovjetunionen gjorde, med den extra dimensionen att landet numera är mer kaotiskt på grund av den politiska och ekonomiska kollapsen. Samtidigt försöker USA spela den hegemoniska makten, som sätter upp globala regler. Och Europas mycket hastigt hoprafsade union har ännu inte visat sig moget att kunna hantera några politiska situationer där man själv inte har haft ekonomiska intressen. Här är de misslyckade ingripandena i konflikterna på Balkan och i Tjetjenien tydliga exempel. Agrell menar att man inte kan se dessa konflikter som undantag från den europeiska säkerhetspolitiken. De måste förstås utifrån samma grundprinciper om fred och säkerhet som alla andra länder står inför. Att se dem som undantag är bara önsketänkande. I själva verket är de tydliga tecken på de ”strukturella svagheter” i säkerhetssystemet, som behärskar hela Europa.

De säkerhetspolitiska teorier som har diskuterats under perioden efter Sovjetunionens fall har missat dessa uppenbara fakta, menar Agrell i andra delen av boken. De riskerar därmed att ge oss en felaktig bild av vad som händer, och invagga oss i en falska säkerhet. Agrell diskuterar därför frågor om humanitära interventioner (hur kan det komma sig att mångåriga fredsaktivister helt plötsligt argumenterar för ökad militär intervention?), och ländernas rätt till suveränt bestämmande över sitt territorium. Globaliseringsprocessen är också något som bidrar till en ökad risk, menar Agrell. Eftersom det är en process som kommit att marginalisera många människor kan det medföra ökade konflikter: ”I en alltmer sammanfogad värld bli sprickorna i statsbildningar och samhällen allt fler och djupare”.

Hand i hand med globaliseringen går också en fragmentering av världen; samtidigt som vi idag talar om globaliseringen av världen har Europa aldrig varit så nationellt fragmenterat. Och då det, som Agrell uttrycker det, är svårt att hålla någon ansvarig för globaliseringsprocessen, så försöker man hitta enkla syndbockar. Invandrare, etniska minoriteter eller grannar blir då ett lätt mål som stenarna eller bomberna kan falla på.

Vi måste därför teckna en ny europeisk hotbild, både för Sverige och för hela Europa. Agrell försöker i den avslutande delen av boken att ge ”konturerna” av en sån. Det är dyster bild som tecknas. FN har blivit maktlöst eftersom stormakterna har gått bakom ryggen på organisationen, i syfte att kunna ingripa ”humanitärt” på Balkan. De nedrustningar av militära styrkor vi har sett handlar egentligen främst om omstruktureringar, moderniseringar, av styrkorna för modern krigföring.

Oroligheterna vi ser i Europa är tidiga tecken på vad som kan hända även här hos oss, i Europas ”kärnområden”. Den europeiska unionen är inte bara en tillgång utan även en riskfaktor i sig. Grytan kokar för fullt, men vi vägrar att lyfta på locket och se det. Risken, menar Agrell, är att vi stirrar oss blinda på exempelvis hotet från Ryssland. Men det är en gammal och på många sätt välkänd konfliktkälla, så samtidigt som vi oroar oss för det kända, kan konflikterna uppkomma mitt i vår egen närhet, eftersom vi inte ser åt det hållet. Även om det kanske inte verkar så troligt idag, kan det vara verklighet imorgon…

Klas Rönnbäck

Publicerad: 2001-02-26 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-17 14:34

Kategori: Recension | Recension: #123

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?