Epiktetos tillhörde den stoiska skolan av filosofer och Handbok i livets konst innehåller praktiska råd på vilken inställning man bör ha och hur man bör gå till väga för att kunna njuta av livet. Epiktetos är bland annat av åsikten att döden inte är någonting fruktansvärt, utan att "det fruktansvärda ligger i åsikten att döden är fruktansvärd", vi bör alltså egentligen snarare vara rädda för att vara rädda för att dö än rädda för att dö, enligt Epiktetos bör vi dock inte vara rädda för det heller.

Ett av grundbegreppen i stoicismen är "apatheia" och åsyftar en behärskad sinnesro, fri från lidelser och lidande, som man bör sträva efter att uppnå. Epiktetos tror inte på ondska; "ingen måltavla i världen sätts upp för att man ska missa den. Alltså finns det ingenting i världen som är ont i sig självt, till sin natur." Överhuvudtaget bygger stoicismen på sunda värderingar, Handbok i livets konst är en väldigt direkt bok och man kan ta till sig av mycket som står i den. Dock tvivlar jag på att man som läsare finner så mycket som omvälvande, det är nästan som små moralkakor, om man tonar ned den termens negativa klang.

Epiktetos har en rätt karg syn på verkligheten, där vi skall se allt vi har, inklusive vår egen kropp som ett lån från Gud, i Epiktetos fall Zeus, och vi bör inte sörja när våra nära och kära dör utan försöka reagera som när någon mer avlägsen dör och bara säga att "vi skall alla den vägen vandra". Om jag inte minns helt fel så var det (epikuréen) Epikuros som hävdade att det torde vara omöjligt att vara rädd för döden när man väl insett att allt den innebär är upphörande av all förnimmelse och tankeverksamhet. Ofta, så är det alltså rätt sunda råd, men de kan vara svåra att leva upp till, att vi inte kan känna något när vi inte längre finns är ingen tröst, för, i linje med Epiktetos tänkande, vi fruktar inte döden, vi fruktar att frukta döden.

Boken är bara på 61 sidor, så man bläddrar igenom den rätt snabbt. Personligen hade jag hellre läst en bok om Epiktetos, man skulle i denna ändå kunnat få igenom de flesta av poängerna i den här boken och man hade fått mer substans. Å andra sidan är det ju rätt kul att, så att säga, få läsa originaltexterna ibland också. Handbok i livets konst är också lättläst och inte speciellt högtravande som vissa filosofers texter tenderar kunna vara och han beskriver allt på en lättfattlig nivå. Jag uppmuntrar utan tvivel att köpa den här boken, kanske inte som en handbok i livets konst, men som intressant läsning.