Eliza Sommers är ett hittebarn som uppfostras av brittiska föräldrar i Chile under mitten av 1800-talet. Det är en sträng uppfostran i ett klassiskt, katolskt samhälle. Men Eliza kan inte följa alla den katolska kyrkans regler, som t.ex. förbudet att älska med vem man vill. Hon blir kär i Joaquín Andieta, en ung chilensk man som då och då arbetar för hennes styvfar. Joaquín vill dock inte leva kvar i Chile, utan flyr till USA, utan sin tillfälliga kärlek. Och som fysisk kärlek kan leda till ibland, så artar det sig inte bättre än att Eliza blir på smällen. Katastrof, katastrof och Eliza bestämmer sig för att söka upp Joaquín i ett Amerika hon aldrig har varit i.

För att kunna ta sig ensam till USA mutar hon en kinesisk läkare ombord på ett norrgående fartyg. Läkaren, Tao Chi’en har själv blivit shanghajad från sitt hemland många år tidigare efter att ha bedrivit en ganska framgångsrik praktik. Under resan får Eliza missfall och Tao Chi’en tvingas att vårda henne för att hon över huvud taget ska överleva. Det något udda paret kommer till ett Kalifornien mitt i den värsta guldruschen 1849. Det ger dem en chans att livnära sig på inkomsterna från en lång rad galna guldgrävare. För att inte verka misstänkt i USA spelar Eliza rollen av dövstumt syskon till Tao. Men vännerna skiljs åt, och Eliza försörjer sig under ett tag (spelandes homosexuell chilensk ung man) som pianospelare i ett följe av kringresande glädjedamer.

Men sin älskade hittar hon inte. Det går ett rykte om en ökänd bandit kallad Joaquín Murieta, som Eliza har vissa misstankar kan vara hennes älskade. Men hon lyckas inte hitta honom. Istället blir hon allt mer förtjust i sin kinesiske vän … och resten får ni väl läsa er till själva om ni vill.

Låter handlingen som en kliché? Du har rätt. Den känns lite väl… tilltagen. ”Ödets dotter”, Eliza, känns inte som en verklig person, hela historien är för otrolig för det. Eller är det kanske just det den är – en verklig berättelse? För världen har ju en tendens att verkligen kunna producera extrema levnadsöden (med sex miljarder innevånare vore det väl konstigt annars?). Hur som helst. Boken är förvisso väl skriven, och ger många roliga skildringar av ett USA i mitten av 1800-talet. Detaljrikedomen är stor, många av dem säkerligen tagna från verkligheten. Det här hjälper upp omdömet något. Men jag känner tyvärr inte att berättelsen har något djupare att säga mig, vilket jag måste säga är ett ganska stort minus. Det är ett ganska tomt kärleksdrama som sträcker sig över ett antal kontinenter.