Finns det en kärlek helt obunden av plikt och konvention? Kan man helt enkelt bara vägra att stänga in sin lust till en annan människa i samhällsmoralens färdiga små förpackningar och hävda den egna känslan som enda giltiga rättsnöre? Det utforskar Anne Charlotte Leffler i Kvinnlighet och erotik, en 1800-talsutflykt till en förvånansvärt fräsch sedlighetsdebatt. […][...]

På 1700-talet skrev man fortfarande naturvetenskapliga avhandlingar om vampyrer, om ”verkliga fall” där någon stackars sate, företrädesvis på den östeuropeiska landsbygden, fick skulden för oförklarliga dödsfall eller andra störningar. Nu hör ju inte Anna Höglunds Vampyrer till dem, men den tar sitt avstamp i 1700-talets vampyrdebatt och i de litterära storhetstider som skulle följa, ända […][...]

Dora är inte som alla andra. Dora är faktiskt inte så mycket alls. Ganska bortmedicinerad. Nu är läkaren ny och mamman skulle vilja veta vem Dora är. Sist jag hade min dotter, var hon ett barn. Nu är hon nästan vuxen. Jag såg hennes kropp förändras. Jag skulle vilja se hur förändrat hennes inre är. […][...]

En fras återkommer så fort jag pratar med någon om Erica Jongs kultförklarade Rädd att flyga, som jag antikvariatsfyndat för några veckor sedan: ”Jag skulle väl inte direkt säga att det är en bra bok, men …” Men. Jag fortsätter att prata om den, fundera på den. Till saken hör förstås att Rädd att flyga […][...]

En smaskig titel, som naturligtvis är gjord för att få boken att sälja. Och visst får man reda på saker och ting, som att det kan vara roligt med inomäktenskapligt analsex eller att man nog hade partydroger även i Odysséen, och rentav att man faktiskt inte delade dildos riktigt hur som helst på 200-talet före […][...]

Okej, så här: Clara är närmare fyrtio år, frilansskribent och i den akademiskt skolade kultursvängen, när hennes kärnfamilj (mamma, pappa, barn, son, dotter) bryts upp. En process börjar och hon inser att hon blir förälskad i tjejer i stället. I sina anteckningsböcker undersöker hon sin nya identitet och det nya sammanhang hon hamnar i med […][...]

Kvinnors uppfattningar om sina egna kroppar och sexualitet är i ständig förändring. Vi ska tukta oss själva, kontrollera våra vätskor och inte vara kåta. Eller jättekåta. Oskulden ska värnas, vi ska hålla på oss själva, men samtidigt inte vara rädda för att experimentera. Sex är skamligt. Sex är ett nöje som öppet och glatt ska […][...]

Det fanns en gång en tid, betydligt mer naiv än vår egen. (Det är åtminstone den dominerande föreställningen.) På den här tiden trodde man på den frigörande kraften i … lite allt möjligt, faktiskt. Pornografi, till exempel. Kanske berodde det på att det fortfarande i så stor utsträckning var de heterosexuella männens agenda som gällde. […][...]

På min läshylla just nu ligger ett par osedvanliga avhandlingar. Den ena, litteraturvetaren Magnus Ulléns Bara för dig, handlar om pornografi och den andra, idéhistorikern Susanne Dodillets Är sex arbete?, jämför svensk och tysk prostitutionspolitik. Låter det smalt och obskyrt? Det är det egentligen inte. Ullén vaskar ur pornografin fram någon sorts aktiv ingrediens som […][...]

Att sex är inne vore kanske mycket sagt. För jag menar, när har det inte varit det? Låt gå att fixeringen kanske sett lite olika ut under olika perioder. Tidvis har det ansetts alltför vågat att låtsas om att kvinnor över huvud taget har ben – för då antyder man ju också att de där […][...]