Litteraturhistoriskt sett levde Austen på gränsen mellan upplysning och romantik och sällan märks det så tydligt som i Förnuft och känsla. Själv hör hon mycket mer till upplysningen än exempelvis de senare systrarna Brontë. Hennes torra humor och förkärlek för sarkasm, hennes vakna öga för tillvarons krasshet, alltsammans är drag man förknippar med upplysningen. I […][...]

Det är när jag kör bil som jag äntligen kan ta till mig Fanny Price. I trafiken kan jag känna mig som den sista moraliska människan, med relativt nytaget körkort och en naiv föreställning om att trafikregler, säkerhet, miljötänkande och vanligt folkvett faktiskt betyder något. Överfört på det tidiga 1800-talets sociala regler är det Fanny […][...]

Emma Woodhouse är onekligen den av Jane Austens hjältinnor som har det bäst förspänt. Hon är söt, rik och populär, en förmögen änklings enda hemmavarande, bortskämda ögonsten. Två hundra år senare hade hon onekligen spenderat sina eftermiddagar i någon finare galleria och vävt sina kärleksintriger per glitterosa mobiltelefon av senaste modell. Austens Emma är inte […][...]

Chick-lit är en genre som fullkomligt exploderat de senaste tio, femton åren. Bridget Jones dagbok betraktas ofta som något av startskottet för trenden, men ska man dra upp släktträdet längre tillbaka – och det vill man ju ofta – tycks de flesta kännare överens om ett namn: Jane Austen. När Smart Pop-serien för ovanlighetens skull […][...]

Då och då listar tidskrifter och sajter kultböcker. Vad som är en kultbok råder det kanske något delade meningar om, men begreppet kommer ju från den religiösa världen så någon form av dyrkan är definitivt inblandad. En kultbok måste förstås uppskattas av ganska många, men den får heller inte vara alltför ”mainstream”, alltför bred och […][...]

Fay Weldon hör till de mängder av författare jag har tänkt att jag ska läsa. Hade jag varit 20 år äldre än jag är hade jag med all säkerhet redan gjort det. Därför har jag förstås en del förutfattade meningar om vad hon ska vara. Det som alldeles uppenbart förvånar och, jag ska inte hymla, […][...]

Det är något av en bedrift att göra en bilderbok om en historisk person som levde innan fotografierna uppfanns och som lämnat efter sig högst ett par, ganska otillfredsställande avbildningar. Jag skulle nästan kunna rekommendera Jane Austens liv i brev och bilder bara för att den ändå ger en viss inblick i mode, landskap, danser […][...]

Carol Shields Jane Austen liknar ingen av de andra Jane Austen-biografierna utgivna på svenska. Den här finns i Bonniers återhållsamt formgivna Porträtt-serie och har innehållsmässigt ingen tydlig struktur. Det betyder, om någon nu måste ha det utskrivet, att det är en intellektuellare typ av biografi. Intellektuella får nämligen disponera sina texter enligt eget huvud, utan […][...]

Hör du som jag till de läsare, eller tevetittare, som inte gärna vill erkänna att en älskad författare är död, eller en minutiöst följd serie nedlagd? Om du dessutom hör till Jane Austen-fansens stora och charmerande skara så har du förmodligen åtminstone kastat dina blickar mot Sanditon, Austens sista, ofullbordade roman färdigskriven av någon annan. […][...]

Brevromaner har, med viss rätt, fallit ur det litterära modet. På Jane Austens tid spelade de en betydligt större roll. Men det är en svår genre, åtminstone förefaller det så när man läser Lady Susan. Jane Austen skrev sex romaner, det är vad man får lära sig. Men det finns alltså andra verk, och brevbagatellen […][...]