Såhär kommer man från första början på kant med mig: inled en biografi över en av världens intelligentaste och roligaste kvinnor med att ingående diskutera hennes eventuella utseende. Såhär vinner man tillbaka mig: berätta detaljerat, engagerat och alldeles lagom idylliserande om människors vardagsliv och i synnerhet om självhushållning, duktiga kor och intressanta anekdoter om potatis. […][...]

Få författare är så välförtjänt berömda för sina inledningsrader som Jane Austen. Snabbt, smart och humoristiskt presenterar hon sina teman och karaktärer, från ”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru” (Stolthet och fördom) till ”Sir Walter Elliot till Kellynch Hall […][...]

Inte för att egentligen rekommendera den nyligen utkomna filmatiseringen av Jane Austens så kallade liv. Biografiska filmer utan större intresse för fakta gör mig trots allt en smula illa berörd. Men det är sant, så vitt jag förstår, att det vid ett tillfälle fanns en uppskattad ung man och att det förväntades ett frieri. Något […][...]

Varför skulle det vara något roligt med att summera en roman på tre serierutor? Eller, vad skulle det ha för syfte över huvud taget? Detta är hursomhelst vad Henrik Lange gör i 80 romaner för dig som har bråttom, han sammanfattar alltifrån Kafka till Guillou på några få meningar och illustrationer. Står du ut med […][...]

Charlotte Brontës mest kända och populäraste bok är Jane Eyre (efternamnet uttalas ungefär som det svenska hjälpverbet är) och utgavs i oktober 1847 med den manliga pseudonymen Currer Bell. Det var Charlottes andra försök att få en roman publicerad då den första The Professor blivit refuserad av flera förläggare 1846. Inför den andra romanen insåg […][...]

Hela den här debatten runt litteraturkanon börjar anta rent parodiska proportioner. Alltså, i grund och botten pekar den på ett väldigt viktigt problem: med allt mindre litteraturundervisning i skolorna – hur får man ungarna att läsa? Tydligen genom att sätta Strindberg och Heidenstam i händerna på dem, enligt folkpartiet. Den förutsägbara (och inte helt felaktiga) […][...]

Tar man några steg bakåt i litteraturhistorien blir det lätt ont om kvinnliga författare. Måste det vara så? Vem är det egentligen som bestämmer vad som är en klassiker? Ella har pratat med Moa Holmqvist på Rosenlarv – ett förlag med uttalad avsikt att ifrågasätta kanon – om topplistor, Strindberg, mansdominans och alternativ. EA: Varför […][...]

”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru.” Mer än många berömda inledningsrader slår den här fast ett antal av romanens viktiga teman. Det handlar om pengar och äktenskapstycke, och inte minst om vad som anses rätt och riktigt. Den ”allmänt […][...]

Min kära Jane! Det är visserligen med förtjusning jag får denna lilla volym i min hand, men inte helt utan en känsla av oro. När jag nu uppskattat allt jag tidigare kommit över av vad du skrivit förefaller risken stor att dessa ungdomstexter ur din allra första produktion ska framstå som kryckutgivning. Det är en […][...]

Mitt lokala bibliotek är ett mycket vackert och välutrustat bibliotek. För att hjälpa läsarna att orientera sig i det relativt stora utbudet har man valt att sortera ut ett antal underavdelningar. Inte enbart enligt det gamla bokstavskodsystemet (som förresten numera är stört omöjligt att hitta en övergripande förklaring till eller karta över). Istället har man […][...]