Det finns och så finns det inte där. En kort sammanfattning av litteraturhistorien. I Göran Tunströms prosa så finns det där. En intensitet, en livfullhet och humor som särskilt gör sig rättvisa i krönikorna. En kort textsnutt och en vet att det är en stor författare som fattat pennan.

Jag minns högtiden då Metallarbetaren, senare omdöpt till det hemska Dagens arbete, damp ned i brevlådan hos mina Volvo-arbetande föräldrar en gång i månaden. Min favorittidning med en blandning av högt och lågt som passade min människointresserade hjärna. Det var en högtid, för jag visste att någonstans fanns en rykande färsk krönika av Herr Tunström och bara väntade på en läsare.

Så sorgen var stor vid dödsfallet, som väckte mig den där klockradiomorgonen med TT-nyheter. Läsningen av krönikan, den sista, skriven samma vecka som dödsfallet var en otäck påminnelse om livets korthet och krönikans ögonblicksnatur.

Det är alltså ett kärt återseende att greppa pocketboken och läsa om krönikorna. En perfekt bok att ha i väskan och läsa då en ledig stund dyker upp längst vägen av upptagenhet. Extasen blir aldrig som när man väntat en månad på nästa textsnutt i Metallarbetaren men en nostalgitripp och ett konstaterande, att när vissa för pennan, så rör de i ens hjärta.