Utgiven | 2019 |
---|---|
ISBN | 9789146233862 |
Sidor | 407 |
Orginaltitel | Søsterklokkerne |
Översättare | Lotta Eklund |
Först utgiven | 2018 |
Grannlandet Norge var länge ett fattigt land, vars exportprodukter i stort sett bestod av fiskets fångster. Befolkningen var utspridd och avstånden mellan byarna var långa. Landets fjordar och fjäll var effektiva avskärmningar för kontakter med omvärlden. Om någon främling hittade fram till en ensligt belägen by var skiljelinjen mellan ren nyfikenhet och mörk misstänksamhet tunn.
Det här är förutsättningarna i romanen Systerklockorna som utspelar sig på 1880-talet i Gudbrandsdalen. Där växer Astrid upp och hon låter sig inte hejdas av den rådande uppfattningen om vad som ingår i en flickas roll. Flickorna skulle tidigt hjälpa till med gårdens djurskötsel och de tillvisades egna sittbänkar vid söndagsbesöken i kyrkan.
Kunskapstörsten är som en brinnande fackla inuti Astrid. Den unge prästen som kommer till församlingen har tidningar med innehåll hon slukar girigt. Hon kan inte låta bli att kommentera tillståndet i världen varpå hjärtat i den unge prästen börjar bulta. Han känner att han funnit en själsfrände i bygdens unga kvinna. Hindret är tyvärr att han redan är förlovad med en ståndsmässig kandidat som är lämplig i den framtida kyrkliga karriären.
I Europa har trenden med att hitta de rätta nationella uttrycken nått en grupp tyska arkitektur- och historieintresserade män. Butangens stavkyrka har ornament med drakhuvuden och ormsvansar och ses som obetalbara rariteter för nämnda tyska humanister. En av dem reser till den lilla norska byn med uppdraget att rita av den gamla stavkyrkan innan den ska monteras ned och transporteras ned till Tyskland. Studenten är i början av sin vetenskapliga karriär och är dessutom en talangfull tecknare. Den unge norske prästen å sin sida, behöver tyskarnas pengar för att bygga en ny kyrka som kan hållas varm när vinterns både trettio- och fyrtiogradiga kyla slår till. Vintertid är det nämligen risk för att kyrkobesökaren dör under självaste predikan i den gamla kyrkan.
Den nya kyrkan borde ju vara högst välkommen i den lilla norska byn. Men likväl finns legender och släkthistorier förknippade med den gamla tjärdoftande byggnaden. Och särskilt kyrkklockorna berättar om människoöden från tidigare århundraden. Klockorna – som en gång fått namnet Systerklockorna – måste stanna i Butangen och inte forslas till Dresden i Tyskland!
Dramat förmedlas på olika frekvenser, det vill säga ibland viskas det och ibland dånar kyrkklockorna. Som helhet erbjuder romanen utsökt läsning. Här skildras passionerade unga människor som inte kan hejda sig när de möter en syskonsjäl. Gestaltningen av hur den egna viljan krockar med konventionens krav påminner om Jane Austens romaner. Ett annat tema är att de unga som är i början av sin karriär ofta blir utnyttjade av äldre som tar åt sig äran av den yngres hårt utförda arbete.
I romanen förmedlas tidens tankesätt inom arkitektur och hur byggnader skulle infogas i en större kulturell kontext. I slutet av 1800-talet var ju tankegods om den egna nationens egenart vanligt förekommande i så gott som alla vetenskapsinriktningar. Samtidigt som romanen skildrar hur gammalt möter nytt jämställs närapå den nya nationalismen med tidigare generationers vikingatida vidskepliga trosinriktning. Samma skrot och korn, tänker jag.
Ödesmättat är också valet av Dresden som platsen för stavkyrkans nya lokalisering. Den som är bevandrad i andra världskrigets historia vet att staden bombades till smulor av de allierade den 13 och 14 februari 1945. Lärdomen tycks vara: inte heller universitetslärda herrar som teoretiserar kring vilken byggnad som bäst representerar den egna befolkningens själ kan ana hur idéutvecklingen om nationens särart kan driva iväg så att allt bara står i ruiner en dag.
Publicerad: 2019-07-31 00:00 / Uppdaterad: 2019-07-29 21:05
Inga kommentarer ännu
Kommentera