Utgiven | 2015 |
---|---|
ISBN | 9788205478558 |
Sidor | 472 |
Först utgiven | 2014 |
Språk | Bokmål |
När döttrarna gick i grundskolans högstadium hände det att jag ville fylla på deras kunskaper i historia. Vi hamnade alltid i det andra världskriget. Med tiden yttrade någon vid köksbordet orden: ”Ständigt detta andra världskrig!”.
Många händelserika böcker har det gemensamt att där finns kopplingar till 1900-talens krigsår. Spänningsromaner, familjekrönikor och en del deckare, både bättre och sämre sådana. Oftast är arenan för kampen mellan ont och gott den europeiska kontinenten.
När jag i vintras fick romanen Svøm med dem som drukner i present insåg jag att min kunskap om Norges roll i andra världskriget oftast cirklar kring den norska motståndsrörelsen. Kanske lätt romantiserat och med god hjälp av Hollywoodfilmen Hjältarna vid Telemarken där nio norrmän spränger tungvattenfabriken vid Vemork nära Rjukan. Männens insats bidrar till att nazisterna inte hinner utveckla någon atombomb.
Lars Myttings roman innehåller tillbakablickar på åren kring andra världskriget. Då uppstår den ursprungliga konflikten, nämligen när ett norskt brödrapar hamnar i fejd med varandra. Orsaken är att de ”väljer” olika sida när nazisterna kommer. Och det är just där min aha-upplevelse uppstår. Alla norrmän ”valde” inte den ”rätta” sidan, de fann i stället sin väg genom att skapa goda relationer med ockupationsmakten.
Edvard är en ung man på 23 år och lever med sin fåordige farfar Sverre, som alltså valde ”fel sida” under kriget. De lever på fårskötsel på en liten fjällgård i Norge. En dag har någon klottrat på Sverres bil. Byborna är oförsonliga och Sverre bär sin skam i tystnad.
När Sverre dör blir det fart på Edvard. Eftersom ett av fynden i kvarlåtenskapen pekar på att farbror Einar kanske inte alls dog år 1944, reser han till Shetlandsöarna men också till Somme i Frankrike – en plats där hans föräldrar råkade ut för en olycka som gjorde Edvard föräldralös vid 3 års ålder.
Shetlandsöarnas karga natur varvas med den mystik som omger valnötsträden som växte vid Somme; slagfältet med så många döda soldater under första världskriget. Detaljkunskaperna varvas fint med skildringen av hur Edvard tar till sig alla händelser i släktens historia.
Edvard har levt ganska tryggt och skyddat i den norska landsbygdsmiljön och han ställs inför val på flera områden. Att hantera förlusten av Sverre som fostrat honom och lärt honom allt om fårskötsel är bara en sak. Inuti Edvard ryms motstridiga känslor eftersom Sverre inte berättat om viktiga pusselbitar som har att göra med föräldrarnas död i början av 1970-talet. I det nutida tidsplanet inser han att det finns andra liv än livet på en landsbygdsgård med fårskötsel. Även här uppstår valets kval.
Lite skeptisk förhåller jag mig däremot till kvinnoskildringarna som nästan får en pubertal ton. Att jag inte ger dem ett fullständigt underbetyg beror på att jag kan ta till mig den ena unga kvinnan som Edvard möter på Shetland. Hon ges ett komplexare register och har drivkrafter som gör att jag vill bli vän med henne.
Min sammanfattning lyder: Lars Mytting har skrivit en bra historia med förvecklingar som påverkar familjens individer på ett omtumlande sätt. Boken kan rekommenderas till ung som gammal. Därtill finns den på svenska och många andra språk. På engelska och spanska refererar titeln till Somme: The Sixteen Trees of the Somme respektive Los Dieciséis Árboles del Somme. Beror detta på att det är vanligare att höra repliken ”Ständigt detta första världskrig!” runt brittiska och spanska köksbord?
Publicerad: 2019-04-13 00:00 / Uppdaterad: 2019-04-13 07:38
Inga kommentarer ännu
Kommentera