Det är tidigt 1950-tal och läroverksläraren Paul Kennet är tjänstledig. Han har rest till en mindre ort för att forska i rådhusarkivet. Han hyr in sig på ett pensionat och får redan första kvällen reda på att tjänstemannen Odel nyligen hittats död i det rum han hyr. Närmare bestämt just i sängen. Detta skrämmer inte läroverksläraren. Han är en stillsamt nyfiken man som genast börjar rota i vad som kan ha hänt. Odel har opererats för kräfta men var på bättringsvägen. Dödsorsaken hade tydligen med kranskärlen i hjärtat att göra. Undan för undan förstår dock Paul Kennet att det måste vara någon av de andra pensionatgästerna som tagit den klene Odel av daga. Han börjar bedriva en egen lågmäld undersökning efter mördaren.

Paul Kennet är en nyfiken, uppmärksam och reflekterande karaktär. Han iakttar omgivningarna kring sig och betänker intryck och utsagor. Paul Kennet är skicklig på att ta hjälp av människor och hans trevliga sätt verkar få människor att öppna sig. Han är den där som dröjer vid ögonkast, röstskiftningar samt minns tidigare utsagor.

Död bland de döda gavs ut för första gången 1954. Författaren H.-K. Rönblom var samtida med Maria Lang och Stieg Trenter och nu ges hans böcker ut igen. Det tycker jag är himla bra för till skillnad från de tidigare författarna har han gått mig förbi. Förutom att Död bland de döda är en spännande deckare så är det en historisk roman. Det är ganska mycket som hänt på drygt sextio år. De kvinnliga karaktärerna presenteras som fröken eller fru och är ofta i närheten av spisen. Männen är sina titlar och därmed arbeten. Men kvinnorna i historien är långt ifrån några våp. De har ofta huvudet på skaft och god iakttagelseförmåga.

Språket är ljuvligt kryddat med tidsenliga uttryck. Vad sägs om en ”gammal fröken av tämligen amper beskaffenhet” till exempel? Vi förstår också att en telefonkiosk är väldig lyx och att det telegraferas när en ville ha tag på folk. Premieobligationer är ett modernt sätt att göra sig en förmögenhet på. Det är en ynnest att få bekanta mig med denna roman som förutom att den är en rapp och rafflande pusseldeckare också är ett riktigt tidsdokument. Jag tycker om att det dessutom är skrivet då det begav sig. Det äger autenticitet och tyngd.