Det finns romaner som inte riktigt vill bli lästa rakt framifrån. Jag märker det redan efter några sidor. Hornsplitter lutar sig lite åt sidan, som om den väntar på att jag ska justera blicken innan den öppnar sig. Och när den väl gör det är det inte med någon dramatisk gest, utan med en envis, […][...]

Våren 1956 skickas den utbrända deckarrecensenten Florence (Florrie) Granat på semester med ett ekonomiskt bidrag från chefredaktören på tidningen där hon arbetar. Det blir en bussresa till Rom och medan man närmar sig staden alla vägar bär till tätnar mystiken. Persongalleriet, som presenteras kort och snärtigt i en medverkandelista, sträcker sig i ålder från 21 […][...]

Jag tycker mycket om Lisa Jewells böcker. De börjar ofta i något som liknar en stillsam vardag: hem, relationer, människor som försöker få livet att gå ihop. Men nästan alltid finns det en liten förskjutning där från början. Något som skaver. Under ytan rör sig något annat, och långsamt dras berättelsen mot ett mörkare och […][...]

Det har åter blivit vinter i Katarina Wennstams sena 1800-tals-Stockholm. Serien Sekelskiftesmorden tog sin början på nyårsnatten 1895/96, så på något sätt känns det som om cirkeln är sluten när det lackar mot jul och snön vräker ner i slutet av 1897. I lucianatten smiter ett tonårigt bageribodsbiträde in i stallet till bageriets häst. Den […][...]

Hur jag så snabbt som möjligt ska kunna lägga vantarna på The Hallmarked Man har tagit pinsamt mycket tid och energi det senaste … året? Längre? Sen långt innan boken hade en officiell titel, när den bara var ”Strike 8” hos nätbokhandlarna. Borde jag skärpa mig och skaffa någon form av läsplatta? Kan jag börja […][...]

Elly Griffiths verkar köra någon sorts varannan boks-princip med romanerna om polisen Harbinder Kaur. I den andra boken fick vi stifta bekantskap med Natalka, Benedict och Edwin, en vacker ukrainska med ett hemvårdsföretag, en före detta munk med en kaffekiosk på stranden och en pensionerad BBC-programvärd. I tredje boken, Blödande hjärtan, gjorde Harbinder karriär i […][...]

Det är något med Nina Storm och hennes kollegor på Myndigheten för kulturstöd som fortsätter att skava på precis rätt sätt. Död man på rymmen den fjärde delen i serien, gör inget för att dämpa friktionen – tvärtom. Redan i inledningen, när en kista guppar upp ur en grav, slår tonen an. Det är inte […][...]

Det är vår och hotellmagnaten Louise Collins är på Gotland, närmare bestämt i hamnstaden Katthammarsvik. Där ska hon vara med i planeringen av ett nytt lyxigt hotell. I närheten har livsstilsbloggaren Malin nyligen flyttat in tillsammans med sin man Sigge. Tanken är att de ska få en nystart på ön där Sigge kommer ifrån. Att […][...]

Vadå härlig blandning, kanske du undrar? Hur härligt kan det bli med våld och mord? Jo, men alla som någon gång stött på en klassisk deckare (d.v.s. alla) vet ju att deckargenren till lika stor del består av mysdeckare som av våldsförhärligande beskrivningar, så alltför främmande kanske tanken ändå inte är. Fast i Hilary Fitzgerald […][...]

Hm, Stig Larsson, det var längesen jag tänkte på honom. Hans debut Autisterna var alldeles briljant. Tevepjäsen VD med Ernst Hugo Järegård och Helena Bergström likaså. Sen kommer jag att tänka på de där knäppa uttalandena i någon av kvällstidningarna om vuxna män och att det skulle vara naturligt att attraheras av småflickor, nåt sånt. […][...]