Varje år dödas enligt International Press Institute omkring hundra journalister världen över på grund av sitt arbete. Bland de mest namnkunniga finns den ryska journalisten Anna Politkovskaja, vars skarpa journalistik har funnits tillgänglig på svenska i närmare ett decennium – senast aktuell med artikelsamlingen Sanningen – inget annat som kom ut i höstas.

För fyra och ett halvt år sedan, i början av oktober 2006, sköts Politkovskaja ihjäl i hissen på väg upp till sin lägenhet i Moskva. Hennes rapporter hade länge avslöjat inte minst Putinregimens ”krig mot internationell terrorism” i Tjetjenien och hennes död orsakade inga officiella beklaganden från den dåvarande presidentens sida. Inte heller har någon ställts inför rätta för mordet.

Trots de uppenbara farorna – få människor var väl så väl insatta i hur farligt det ryska samhället kan vara – och trots att Politkovskaja i perioder tvingades att ta sin tillflykt till Västeuropa, reste hon ändå alltid tillbaka till Ryssland. Precis som den sedan länge fängslade svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak trotsade Politkovskaja riskerna för möjligheten att återvända och göra skillnad i sitt hemland.

I Sanningen – inget annat samlas texter ur den tidning där hon arbetade, Novaja gazeta. Liksom i tidigare böcker handlar det inte minst om kriget i Tjetjenien och dess brutala konsekvenser. Dit hör naturligtvis de spektakulära och illa hanterade gisslandramerna på Moskvateatern och på skolan i Beslan, men också tjetjenernas vardag av korrupta och våldsamma militära grupperingar som satt kidnappningar, utpressning och tortyr i system. Novaja gazeta följer och reagerar på de få tillfällen då någon faktiskt ställs inför rätta för några av alla dessa brott, och tidningsformen ger en närvarokänsla som är svår att värja sig för.

Har man inte tidigare läst Politkovskaja, eller något motsvarande om det samtida Ryssland, är Sanningen – inget annat möjligen inte det idealiska stället att börja på. Har man det kan boken emellertid, trots att motiven känns väl igen från hennes tidigare böcker, tillföra en hel del just i närvarokänsla. Det är en sak att läsa historien i efterhand och en annan att stå mitt uppe i den.

Journalister som Anna Politkovskaja och Dawit Isaak har blivit symboler för de människor världen över som riskerar livet för möjligheten att göra samhället lite bättre, lite sannare. Den inkännande journalistiken i Sanningen – inget annat blir också en mäktig påminnelse om att en människa må vara dödlig, men det tryckta ordet kan leva vidare, kan spridas över världen och vägra att tystna.

Varje år dödas omkring hundra journalister världen över på grund av sitt arbete. Det är hundra enskilda människor vars anhöriga förmodligen aldrig ens får klarhet i vad som hänt. Och samtidigt en väldigt liten del av alla röster som riskerar att tystna när pressfriheten hotas.