M befinner sig på ett tåg för att åka till en litteraturfestival. Hennes betraktelser är som de flesta tågresenärers. Ena stunden fylls hon av viljan att inte störa andra resenärer i vagnen när hon äter sin smörgås och nästa stund har hennes tankar gått till en anekdot hon hört eller läst om. M:s hemland har […][...]

Ryssland kommer att bli fritt – den dagen firar vi tillsammans! Så skriver den ryska författaren Daria Serenko när hon signerar sin bok Flickor och institutioner åt en vän i februari 2022. Ögonblicket därpå arresteras hon och placeras i specialförvar i femton dygn. Dagen efter att hon släppts fri inleds Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. […][...]

När jag såg Flickor och institutioner på en temahylla på mitt närmaste bibliotek var min första tanke att det rörde sig om flickor på psykiatriska kliniker eller barnhem men så fel jag hade. Institutionerna är här statliga och kommunala förvaltningar och flickornas ålder varierar från tjugoåren till pensionsstrecket. Det börjar på en liten biblioteksfilial, där […][...]

Jag har läst inledningskapitlet i romanen Debutant flera gånger. Scenen flödar så bitterljuvt med en äldre man som går på promenad en augustidag. Synintryck, ljudbilder och de egna tankarna på ett passerat liv. Trakten där han befinner sig är en plats där höglänt terräng möter en dal och han passerar ett torg: Bönderna sålde fortfarande […][...]

Ynglingen Maksim tar avsked av sin gråtande farmor och reser med flodbåten till Kazan. Han ska börja på universitetet. Men det saknas pengar så Maksim behöver ett extraknäck. Han tar det ena påhugget efter det andra i staden vid Volga och lär känna hamnsjåare, bagare, trädgårdsanställda och allsköns trasproletariat. Maksim läser en mängd böcker – […][...]

En krets av adliga personer har en klubb i en liten rysk stad. Man spelar whist och utbringar skålar för den ryske bonden. Det är 1860-tal och tsaren har nyligen fattat beslutet att befria de livegna från sina månghundraåriga fjättror. Men i praktiken lever många av underklassens fattigaste kvar på godsen i samma beroendeställning som […][...]

Tom Sandqvist har tagit sig an två ryska giganter, mästare inom varsitt gebit. Landskapsmålaren Isaak Levitan (1860-1900) och författaren, dramatikern och läkaren Anton Tjechov (1860-1904). De två hade ett inte helt okomplicerat vänskapsband. Sandqvist gör inga anspråk på att hans berättelse är helt sann, och den friheten kan man ju absolut få ha som författare. […][...]

Efter att ha bott i Tyskland snart lika länge som i Sverige, får jag ibland ett ryck och tycker att jag borde läsa mer modernt och tyskt. Det sammanfaller med de dagar som jag får dåligt samvete för att jag inte har bättre koll på den ofantliga tyska bokutgivningen. Då brukar jag be mina kloka, […][...]

Andrej Platonov dog 1951, 51 år gammal. Hans son hade åtta år tidigare bragts om livet av samma sjukdom – tuberkulos. Hans balalajka hade många strängar och vid sidan av författare var han en durkdriven och uppfinningsrik ingenjör (inriktning hydrologi), poet, make, far till två barn, kamrat och Kamrat. Han kom att hyllas, smädas, svartlistas, […][...]

Slavisten och litteraturvetaren Dubravka Ugrešić har här fogat samman en serie essäer till en bok. De flesta texterna utforskar något litterärt mysterium. Alla snuddar de vid det mytologiska djuret räven, den listige, den undflyende, den som överlever trots allt. Dubravka Ugrešić rör sig ledigt i de snåriga relationerna inom den ryska avantgardistiska gruppen Oberiu. Den […][...]