Aspartam, Canderel, Xylitol … och så honung och socker. Råsocker, florsocker, muscovado, eller vanligt, vitt socker från de där påsarna som förr hade Svenska SockerAktiebolagets logga, sedan fick Daniscos märke och nu ägs av företaget Nordic Sugar, och som kommer från betor.

Johan Frisk har här gjort en reportagebok där han såväl testar "mirakelbär" med familjen (effekten botas bäst med kaviar, blir resultatet) som pratar med forskare om deras erfarenheter av sockerforskning. Han går på museer och läser avhandlingar. Hela tiden har han ett lagom enkelt språk, så att man inte ska behöva ha förkunskaper i någon större utsträckning, utan kunna förstå sammanhangen väl ändå. En förkortningsordlista finns redan i början av boken, så att man ska slippa upptäcka den när man väl läst ut resten. Frisk berättar sockrets och sötsugets historia men får ofta med hänvisningar till dagsläget, och skriver då, närmast lugnande, att det kommer mer om nutiden i senare kapitel. Hela boken känns välredigerad och mycket genomtänkt, kapitlen slutar ofta med en "cliffhanger", som binder ihop innevarande kapitel med nästa på ett väldigt snyggt sätt.

Bokens författare försöker vara objektiv, men man kan inte låta bli att bli skeptisk till såväl sockerindustrin som sötningsmedel (alltså allt som inte är socker) – eller är det bara jag, som redan innan är skeptiskt inställd? Det känns som att Frisk verkligen rapporterar objektivt, men att fakta får tala för sig själva. Givetvis skulle någon från sockerindustrin här protestera vilt, men det vore intressant att sätta denna i händerna på en godis"gris" och se vad den personen tycker. Den här är dock så välskriven och lättillgänglig att den bör vara av intresse för alla som äter mat, vare sig man älskar godis eller inte. Varför får den då inte allra högsta betyg? Enbart för att den om några år kommer att vara daterad. Den kommer även då att vara ett meningsfullt tidsdokument, men behöver komplettering i form av nyare forskning i framtiden. Det hoppas jag att den får.