Verkligheten är märkvärdigare än dikten, och här är boken som bevisar det. Norra Grängesbergsgatan i Malmö är en gata som, allteftersom staden har växt, hamnat mer och mer centralt. Men den är fortfarande en industri- och förortsgata med allt vad det innebär av udda affärsverksamheter. Gatan går rakt igenom Malmös sydöstra delar. På ena sidan […][...]

Den 15 september 2002 träffar fotografen Stefan Bladh familjen Kaplan för första gången. De bor under en motorväg i Istanbul. Han beslutar sig för att fotografera familjen. Det är början på ett projekt som i viss mån pågår fortfarande. Det hela började som en skoluppgift. Bladh och hans klasskamrater från Biskops Arnö skulle tillbringa en […][...]

Bergh och Johnsson gjorde för tre år sedan boken En blues från Landskrona. Nu fortsätter de berättelsen. Då skildrade Johnsson människorna, de som präglar staden. I den nya boken blir han mer personlig. Människorna har försvunnit, de skymtar till ibland. Det är en sorgsen bok, Johnsson söker upp platser som betytt mycket för honom. Det […][...]

Detta är en bok som handlar om Kapstaden, eller egentligen inte. Per Englund har sammanställt en serie eleganta svartvita gatufotografibilder, där staden är scenen. Men det är människorna som intresserar oss, som alltid. Mannen som ligger sovande, bokstavligen i rännstenen, bankmannen som har försjunkit i grubblerier utanför South African Reserve Building, små människofigurer i ett […][...]

Detta är den tredje delen i en trilogi som inleddes med boken Minne. Muisto, Memory, 1997, och fortsatte med Anna, Amerikan mummu, 2004. De böckerna handlar om barndomens somrar i Finland samt om Korhonens mormor som utvandrade till Amerika. I denna tredje del är det Nina Korhonen själv som är i centrum. Hon porträtterar sig […][...]

Den har legat på mitt skrivbord i över en månad nu. Den där kritvita boken. Den är obehagligt vit, bokens text är också i vitt, präglad i det hårda pappomslaget. Som vore man bländad av solen. Bokens kanter är brutalt skurna, så att man nästan kan skära sig på den. Försättsbladets bild föreställer ett stycke […][...]

Det är en liten bok med rött sidenomslag. Jag tror att den har exakt samma storlek som en sådan där bok där ens vänner skulle skriva en hälsning. Alla högstadietjejer hade en sådan. Puppy love handlar om den där brytningstiden då man helst vill återgå till flickrummet med dockskåpet och Barbiedockorna. Den handlar om att […][...]

Stockholms skärgård måste vara svenska naturfotografers älsklingstillhåll. Otaliga är de böcker som skrivits/fotograferats om denna Östersjöns pärla. Oftast är det glada böcker fyllda med friluftsälskande människor som badar, äter fiskar och har allmänt trevligt. Men Bengt af Geijerstam och Ylva Eggehorn har inte trampat i den populistiska fällan. De skildrar en enda liten fjuttig ö, […][...]

Emelie Asplund och Josefin Olevik har skildrat åtta unga, ensamstående kvinnors liv i Tokyo. De är välutbildade, har bra jobb, ja, några av dem skulle kunna kallas karriärkvinnor. Men de brottas med ett problem. Eller, man kan säga att det japanska samhället har problem med dessa kvinnor. De är singlar. En av kvinnorna kommenterar saken […][...]

Fotoböcker kommer aldrig att läsas på läsplattor. Böcker är visserligen trevligare att läsa i sig själva också generellt. Alla typer av böcker har ett eget tilltal, något som gör att vi vill hålla i dom. Känna på papperskvalitén, fundera över bindningen. Men vi kommer ändå inom en snar framtid att sitta med våra läsplattor fulladdade […][...]