Från fönstren på mitt jobb kan man i fjärran skymta ett antal blåfärgade höghus. Ibland när jag ser de husen tänker jag på Foggy, Nemo, Salladin och de andra som bor där. Eller ja, just de bor ju inte där för de är ju alla litterära figurer. Men Hassan Loo Sattarvandi har växt upp här […][...]

När jag läser ännu en skandinavisk deckarförfattare som skördat stora framgångar på der Spiegels bästsäljarlista kommer jag inte från tanken på vilken bild de måste ha av oss där nere. För den röda stugan och den orörda naturen bör väl rimligtvis också dela plats med den psykopatiske mördaren om man skulle utföra det klassiska associationstestet […][...]

Den lagom obekväme och trivsamt originelle kriminalaren Carl Mörck har efter sitt lyckade genombrottsfall med Kvinnan i rummet nu en permanent avdelning, Avdelning Q, som från Köpenhamnspolishusets källare ska lösa de fall som de ordinarie poliserna gett upp (cold cases). Genom uppmärksamheten från den oväntade succén och lite listigt palatsintrigerande från Mörck har han dessutom […][...]

Snygg och populär överklasspojke träffar en inte lika snygg och inte fullt lika populär arbetarklassflicka. Efter att ha tillbringat en natt i ett sjabbigt studentrum i Edinburgh tillsammans blir de oskiljbara och lever lyckliga i alla sina dagar. Nej så bygger man inte upp storyn i en romcom och så berättas den naturligtvis inte i […][...]

Stockholms lekparker, titeln ger en ganska exakt beskrivning av vad denna bok är. Och till vilka den riktas. För dagens recenserade bok är nämligen inte så mycket en bok där dess målgrupp styrs av tycke och smak utan snarare av ganska strikta demografiska (småbarnsföräldrar) och geografiska (bosatta i Stockholm) faktorer. Eftersom jag nu är en […][...]

”Jag gillar filmer som får dig att ifrågasätta allt det som vårt samhälle bygger på. Och bra zombiefilmer gör det, i mängder” läser jag i författarens förord som är lite som en bruksanvisning för den serietidning jag håller i handen. Förordet har tre huvudpoänger. Att skrämsel inte har ett egenvärde, att syftet med historien är […][...]

Ostalgie är ett av de modernare tyska orden och är en sammansättning av Osten och Nostalgie och syftar på den nostalgivåg för DDR som svepte genom Tyskland vid millenniets början. En nostalgivåg som främst riktade sig mot det vardagliga livet snarare än den marxist-leninistiska politiken som låg till grund för arbetar- och bondestaten, även om […][...]

”Man föds inte till kvinna, man blir det” torde väl vara litteraturens mest kända citat på ämnet om vad det innebär att vara kvinna. Att Simone de Beavouir syftar på att könsrollen skapas av miljön snarare än befästs av x och y kromosomerna tedde sig nog så revolutionerande då, 1949, men är väl idag något […][...]

Precis innan jag börjar skriva denna recension har jag sett Håkan Juholt tv-intervjuats som s-ledare för första gången i Agenda och får journalisternas favorit: ja- eller nej-frågor. På frågan om euro skall införas i Sverige svarar han bara nej och håller därmed på ja/nej-svarsformen så att journalisten själv får gå in och förtydliga med följdfrågor. […][...]

I arbetarområdet Årvoll i Oslo bor den tioårige pojken Finn med sin deltidsarbetande mor som både är frånskild och änka. Eftersom det är tidigt sextiotal är det en smula udda. Även om hon kämpar på i skoaffären för att få allt att gå ihop, och Finn är klassens bästa elev, så räcker liksom inte det. […][...]