Det finns många böcker som i efterhand fått domen att vara en drömskildring. Kanske ett sätt för lata litteraturgranskare att undslippa en närmre läsning, kanske en rimlig tolkning av böcker tillkomna under freudianismens århundrade. Beate Grimsruds Har någon sett mig någon annanstans är utan tvivel en drömskildring. Eller i alla fall en skildring av platsen […][...]

Idén känns ju på sätt och vis ganska självklar. Lek med tanken att en av våra tidigaste pinuppor verkligen har varit en levande person i ett bronsålderns Grekland och inte bara i vår klassiska epik. Sväng ihop en bok med färggranna miljöbeskrivningar och ställ komplexiteten bakom en karaktär som Sköna Helena mot årtusenden av vansklig […][...]

Irène Némirovsky började skriva de två romanerna som ingår i Storm över Frankrike som en del av en längre svit, Suite française, som skulle behandla Frankrike under den tyska ockupationen. Hon medgav under tiden hon skrev den att resten av böckerna låg i gudarnas knä eftersom innehållet berodde på vad som skulle komma att hända. […][...]

Udolphos mysterier är inte för alla, men den är för väldigt många. En av den gotiska litteraturens tidigaste verk och fullkomligt genomdränkt av storvulna naturbeskrivningar, hjärtan som brister, kusliga ekportar på glänt mot mörka slottsgångar, sensibla unga adelsmän med ståtlig hållning, poesiläsningar i lummiga skogslundar och elaka och oresonliga patriarker med mörka hemligheter. Och, som […][...]

Gertrude Steins båda självbiografier (Allas självbiografi och föregångaren och bästsäljaren Alice B Toklas självbiografi) är de av hennes böcker som är minst konstfärdiga. De är också historiskt fullkomligt unika i sin språkbehandling. Man kan få känslan av att alla andra författare fortfarande skriver som impressionister. Stein har orden som sitt verktyg och hon använder dem […][...]

Jag tror faktiskt att David Gibbins inför spektaklet Atlantis hemlighet hade ett gott uppsåt. Jag tror att han framför allt ville skriva en rolig, äventyrlig och spännande bok och inte tänkte på alla de dollars som såna böcker kammar in. Det är bara det att han är så kass på det. Det anas en ambition […][...]

En kvinnlig Che Guevara i arabvärlden. Ganska bra upplägg för en bok på 2000-talet va? Handling, persongalleri och miljö ligger i tiden som en macciato i en pokerhall. Och Warda är dessutom ganska smidigt skriven i dagboksform med tillhörande ramberättelse, nutidens rika Oman ställs mot 60-talets fattiga och politiskt sjudande, med urgamla seder och religiösa […][...]

En lite märklig boktitel kanske, en smula lång, en smula för simpelt poetisk. Men visst osar det om den? Visst ger den en sorglig känsla av saknad och kuslighet, av att allt egentligen är eländighet? När mörkret faller slår vi oss för pannan eftersom vi minns att lyckan bara var en vacker dröm och att […][...]

Shikumen-husen i Shanghai är en sorts kompromiss mellan östs arkitektur och västs. De är rader av stenhus, till utseendet ganska lika europeiska hyreshus från sekelskiftet, men ordnade så att en smal gränd i mitten fungerar som innergård. Vägen in till gränden markeras av en större stenport ofta med unikt utseende. Arkitekturen är västerländsk, husens funktion […][...]

Människans härkomst är på sätt och vis en ”Arternas uppkomst II”. Det är ännu mer av samma sköna heresi som i ettan. Boken skrevs som en fortsättning på boken som förändrade så mycket inom biologisk forskning, och tar nästa självklara, men lite obehagliga steg. I enkelhet: Arternas uppkomst hävdade att bibelns skapelseberättelse var felaktig (och […][...]