Jag har aldrig varit i Köping. Kanske kommer jag aldrig dit heller, men man vet ju aldrig. Skulle man fråga mig om invånarantalet och geografin skulle jag säga att det är en mellanstor stad i mellansverige. Jag skulle också säga att det är en stad som fungerar som tema för en lite bättre än mellanbra […][...]

När Max Tivoli föds i San Fransisco 1871, föds han i en gammal mans kropp, medan han i huvudet är ett nyfött barn. Parallellt med att hans medvetande utvecklas normalt från ungt till gammalt, åldras han alltså bakåt – kroppen föryngras. Han är rynkig när han ligger i vaggan, och erfaren när han många år […][...]

Berglinska tider utspelar sig i vardagen. Det är familjelivet som speglas, svenssonlivet och arbetslivet. Skådeplatserna är köksborden, altanerna, kontoren, cykelvägarna och staketet mellan grannarna. Och lika vardagliga är ämnena som skämtteckningarna rör: avundsjuka bekanta emellan, skjutsande av ungar till idrottscuper, dokusåpor (självklart), utbrändhet, svensktoppen, kaffeautomater, tv-debatter, årstider, Knutby-mordet och husefrid. Därför är det förståeligt att […][...]

British Library nätpublicerar nu 93 stycken högupplösta och digitaliserade kopior av quartoupplagor, rapporterar BBC News. 21 av William Shakespeares verk, från "Hamlet" till "Två ungherrar från Verona", finns på följande adress: www.bl.uk/treasures/shakespeare/homepage.html[...]

Det heter att boken är ”en fri fantasi över ett obeskrivet ögonblick i Harry Martinsons rymmar- och vandrarliv på 1920-talet”. Det är också så att huvudpersonen är namne med samma roll i Martinsons självbiografiska romaner Vägen ut och Nässlorna blomma. Denne, Martin Tomasson, tjänstgör alltså i Vägen till Gondwana och hans berättelse är minst sagt […][...]

Vissa texter kan läsas på främst två olika sätt. Man gör ett val. Antingen läser man med en kall, kritisk distans, där man lätt får för sig att döma ut valda delar av verket med en handviftning. Där man inte riktigt går med på vad som står eller hur det är utformat. Där man liksom […][...]

Tre berättelser. Gemensamma teman finns, men de enda konkreta kopplingar jag lagt märke till är en leverfläck på en kvinnas hals, samt när någon liknas vid en gris. Fast det spelar som tur är ingen roll. Det finns tillräckligt med annat att fundera över i debuten Den anatomiska teatern. Den första historien, Mareld, utspelar sig […][...]

Det är besynnerligt. Innan man ankommer till en ny miljö har man en bild av hur det ska se ut. Det är inte så att man medvetet kalkylerar fram att hon kommer nog stå där, han kommer nog sitta där, och där kommer nog en fåtölj vara placerad – antagligen luggsliten och obekväm. Istället växer […][...]