Jag kan börja var som helst i vilket rum eller vilken perrong som helst ta in på en ny landsväg i handflatan Men, var jag än är, står jag ständigt i gräset i Brommaplansrondellen till Drottningholm? Spångafolkan? Apoteket? Tillbaka hem? Eller ligger jag kvar i rondellen utanför Roskilde? där jag somnade under liftandet till Odense […][...]

Pappalitteratur, pappalyrik. Att bli pappa till ett barn. Eller snarare att vara pappa. Jag har själv inga barn och kan därmed inte helt föreställa mig hur det känns. Känsligt är det, förstår jag. Men nu har jag äntligen fått en lagom lättsam inblick, tack Jonas Rasmussen! för diktsamlingen Pappa-mamma-barn. Lättsam pappalyrik. Men jag gillar det, […][...]

Okej, för att vara enkel: Andrzej Tichýs Omsorgen är fantastisk. Tichý född i Prag 1978, bor nu i Malmö. 1979 föddes jag där i krokarna, på hösten. Vi, den sista generationen uppväxta med gamla sagor om den samlade kampen för en bättre värld. Vuxna berättelser från arbetsrörelsens kamp för ett välfärdssamhälle. Varsågod små barn! Men […][...]

Det kan vara lätt att avfärda en prosadiktsvit. ”Ofärdig men överarbetad.” Så lätt hade det kunnat vara. Men så enkelt är det inte. Sara Sum Jensson är en språkligt begåvad poet. Prosadikter i du-form. Min recension tar samma form. Inte ett ”du” till poeten, inte till Jensson, utan till den röst hon gestaltar. Boken kräver […][...]

jeanne d´arc! jeanne d´arc! de kommer att bygga upp ditt svärd till blodig brons & hänga upp det som en ed i katakomberna de kommer återuppväcka din kropp de kommer fortsätta att mörda de kommer att ha sina syner jeanne! allting blöder… (Bruno K. Öijer) Jeanne d´Arc var tretton år gammal när hon lyckades övertyga […][...]

Hur skriver man ett äreminne över fåordigheten, idogheten och drömmarnas snåla ljus? Över dagsverkenas ändlösa upprepning? Smultronglädjen? Släpljus och vingar är en fantastisk diktsamling. Roy Isakssons nya mästerverk, efter en tålmodig väntan och längtan. 1997 kom Lufthunger, även den på sätt och vis mästerlig – en tålmodig poet för oss tålmodiga läsare. Men Isaksson har […][...]

solen nedräkning har börjat – 4.000.000.000 år Ett starkt barndomsminne var lärdomen att solen inte brinner för evigt. Solen dog den dagen. För mig, i fantasin – men det var ett jävla hårt slag i magen. Jag såg framför mig ett obegripligt ljus, hela jorden upplyst, och en vind – en våg av eld som […][...]

Som tjugoåring åkte jag till Värmland. Från Lund till en folkhögskola på värmländska landsbygden. Från ett välbetalt jobb som verktygsmakare till studielån och drömska drömmar om mitt skrivande, som brutalt krossades som så mycket annat. Det valet tänker jag ofta på. Rent ekonomiskt var det ett jävla puckat val, men å andra sidan gav det […][...]

Kennet Klemets Beröringen är inte alldeles enkel. Han ställer dikten fullkomligt exponerad för läsaren. En modig liten bok, som är öppen att förkastas eller finna ingångar i – och se där! ett syfte som fyller andra syften. En sida med två eller tre korta rader, avskalat och minimalistiskt. En tomhet som centrerar texten och gör […][...]

Jag är nyss hemkommen från en resa till Budapest. En stad i djup splittring. Fidesz, ett forna socialliberalt parti, men som med tiden snabbt drivits till populism och extremnationalism, regerar skoningslöst. Efter en skandal 2006 där ledaren för det konservativa socialdemokratiska MSZP, Ferenc Gyurcsány, precis återvald premiärminister – pladdrat på inofficiellt om hur fruktansvärt lite […][...]