Jag fattar inte att jag inte hört talas om den här romanen förr. En roman som utspelar sig mitt i smeten, i det radikala, ungdomsupproriska Stockholm i slutet av 1960-talet. En roman där idéer om fri kärlek och sexualitet ofta skaver mot verkligheten, där diskussionen ständigt pågår om USA:s krig i Vietnam, om Maos Kina, […][...]

Begreppet ”etnisk litteratur” har varit flitigt förekommande i kulturdebatten den här säsongen. Bland annat förde vietnamesisk-australiensiske Nam Le en kvick metadiskussion i succéartade debutsamlingen Båten kring hur författare kan slå mynt av etnisk annorlundahet. I slutänden ligger det väl ändå något väldigt positivt i att fler och fler läsare insett att den litteraturvärld vi normalt […][...]

I inledningen till Noll Noll. Decenniet som förändrade världen gör Anders Rydell en rolig och träffande liknelse mellan tid och skokartonger. Vi förenklar vår förståelse av en tidsperiod till vad som går att stoppa ner i den kartong som det står ”00-talet” eller ”80-talet” eller ”60-talet” på. Mänsklig verksamhet följer dock sällan fyrkantiga tidsindelningar – […][...]

När den norske freds- och konfliktforskaren Johan Galtung skriver om sitt liv blir det oundvikligt att inte också skriva om världens tillstånd under det senaste halvseklet. Som en intellektuell seriehjälte tycks Galtung ha varit med precis överallt och boken Johan utan land. På fredsvägen genom världen ger en rad smakprov ur denna imponerande erfarenhet. Galtung […][...]

Maja städar trappor och kontor. Hon börjar jobba klockan tre på natten. Hela semestern har hon inte råd att ta ut. Hon måste ju ändå gå till Socialen ibland, när inte pengarna räcker till de fem barnens grundläggande behov. Hon är ”låglönare”. Ändå orkar hon på något sätt engagera sig i vad som händer i […][...]

Det börjar med att de får varandra. Två förälskade tonåringar, Adrian och Marta. Han är bondson och hon statarjänta, så riktigt vad föräldrarna och byn förväntar sig är det ju inte. Men ren, passionerad ungdomsförälskelse. Så vill inte Marta mer. Hon är rädd att bli fast på den döende landsbygden, fast i samma hjulspår som […][...]

Ute i verkligheten är det väl de vanligaste erfarenheterna, och har alltid varit. Men arbetarerfarenheterna har sällan lämnat särskilt mycket spår efter sig. I litteraturen räknas de fortfarande som det annorlunda, som en egen genre – även om ingen alldeles precis verkar kunna säga var denna genre börjar eller slutar. Historiskt sett förknippar vi kanske […][...]

Man får nog säga att finansministern gjorde bort sig. I november 1969 gick Gunnar Sträng till attack mot Sara Lidmans rapportbok Gruva – ”alls icke representativ för förhållandena uppe i LKAB”. Människorna kring gruvorna i Kiruna och Svappavaara, menade Sträng, var ”indignerade över den här presentationen av sin arbetsplats som här alldeles oförhappandes har ramlat […][...]

Semestertider och folk reser som aldrig förr. Men allvarligt talat, vad ger en vecka på någon turistort, egentligen? Alla barer heter Systembolaget, kyparna på restaurangen pratar svenska medan du envist beställer på knackig engelska (det är ju trots allt utlandet) och nej, det finns inget svenskt kaffe på hotellet. Det finns andra sätt att ta […][...]

Den lila hibiskusen, framexperimenterad och sällsynt bland de annars röda blommorna, växer hos Kambilis faster Ifeoma. Den är långt ifrån det enda som växer där. Hos fastern får tonåringarna Kambili och hennes bror Jaja en fristad. Fastern, som är universitetslärare, har det betydligt sämre ställt ekonomiskt, men stämningen i hennes familj är en helt annan. […][...]