Jag måste med jämna mellanrum slå igen Det enda könet och vrida och vända lite planlöst på den. Är det här verkligen en bok om ekonomisk teori? Varför skrattar jag då så mycket? Kan det verkligen stämma? Katrine Kielos bok, en snygg, liten, inbunden sak, har undertiteln ”Varför du är förförd av den ekonomiske mannen […][...]

Sedan succén för Suzanne Collins trilogi Hungerspelen är dystra framtider helt uppenbart grejen. Under våren kom på svenska åtminstone två romantrilogier, Ally Condies Matchad och Lauren Olivers Delirium, om framtidssamhällen som velat utrota kärleken. Om Saci Lloyds Mitt klimatkatastofala liv tar bara ett litet kliv framåt i tiden, till en värld alltmer präglad av extrema […][...]

Det är abstinensen efteråt som får mig att tänka att P D James faktiskt lyckats. Den där vaga irritationen som infinner sig när någon av Jane Austens romaner slagits igen för den här gången, missnöjet med att inte verkligheten är fullt så där välformulerad, skarpögt kvick och poetiskt rättvis som romanvärlden. Deckardrottningen P D James […][...]

Dags för det tredje perspektivet. Efter bästisarna i Amandas bok och Jonnas bok har turen kommit till Saga. Saga som är outsidern i trion. Kompis med de andra två och ändå inte riktigt kompis. Saga som sällan haft tjejkompisar, som sällan haft kompisar alls vad det verkar. Saga som har killar, och helst bara tillfälligt, […][...]

100 meter lycka: kicken i den fysiska prestationen, att ha pressat kroppen, i total kontroll över muskler och reaktionsförmåga. 100 meter löparbana, en perfekt start och så publikens vrål. Nytt svenskt rekord. Hyllningar. Familjens stolthet och lillasyster Sussi lite avsides, lite avundsjuk kanske. 17-åriga Ninna springer, löper med perfekt precision – men bara i fantasin. […][...]

Det är New York City vid juletid. Dash, som avskyr julen, kan gratulera sig själv. Han har lyckats slå i båda sina föräldrar med respektive att han firar med de andra – vilket låter sig göras eftersom de inte pratar med varandra – och är ensam hemma över helgen. Han strosar runt i sin favoritbokhandel […][...]

Jag tänker på studentsången, på hur sinnessjukt det kändes att stå och sjunga ”inga sorger än” och ”den ljusnande framtid är vår” som om studenter är någon sorts blanka sidor, skyddade, oskyldiga, helt utan erfarenheter men med allt gott att vänta. När nu framtiden mest kändes som ett okänt svart hål och det förflutna, tja, […][...]

Tre tonårstjejer, tre perspektiv, tre romaner. Dessutom med vad som kan beskrivas som en tydlig folkbildningsambition på sex- och samlevnadsfronten och skrivna av Katerina Janouch, med sin spalt i 1990-talets Veckorevyn åtminstone något av min generations guru på området. Det låter väl som ett potentiellt lyckat projekt? Men även om jag gillar ambitionen, att skriva […][...]

Det är glesbygd, mörka skogar och en hotande underton av sexuellt våld. En tonårsflicka är försvunnen, kanske våldtagen och mördad, och hemtrakten och vuxenvärlden låter plötsligt ana nya, solkiga sidor. Är den i själva verket så trygg, den där lantidyllen föräldrarna drömde om? Det är sommaren innan sjätte klass och tolvåriga Hanna slits mellan sina […][...]

”Det finns inga alternativ”, löd en av nyliberalismens grand old lady Margaret Thatchers mest berömda deviser och vad man än frågar våra egna folkvalda om idag tycks svaret bli något mummel om att det är det här som är att ta ansvar för Sverige. Det finns inga alternativ. Ska man plocka ut en devis för […][...]