Efter två år på New York Times bästsäljarlista har Angie Thomas debutroman The Hate U Give fått konkurrens av hennes andra bok, On the Come Up. Medan jag skriver den här recensionen nås jag också av beskedet att även denna ska bli film i regi av George Tillman. Har du inte både sett och läst […][...]

38 minusgrader har jag nog faktiskt aldrig upplevt, men nog har jag längtat bort. Bort vart som helst, bort från trista rutiner och folk som inte fattar. Bort från olösliga problem. Lever man i 38 minusgrader är det kanske inte så konstigt att den där längtan får en särskild riktning. Söderut. Söderut längtar Karla, söderut […][...]

Jag vet inte om det är jag som är dum och slö, men vad trött jag är på etablerade författare som får skriva debattböcker i punktform. Punkter kan för all del vara motiverade. Vägen mot ett visst mål kan med fördel spaltas upp i punkter. Beståndsdelar av en helhet kan anges i punktform. Det är […][...]

Ett krig är slut, eller går mot sitt slut. Kanske är det formellt avslutat, men det kan fortfarande dyka upp bombplan, soldater. De som kallas befriarna är fortfarande några att vara rädd för. Världen är i spillror. I det här landskapet rör sig en ung man, en pojke, egentligen, på sjutton år. Han har en […][...]

För oss som växt upp med näsan i böckerna om Pettson och Findus är Sven Nordqvist knappast någon ny bekantskap. Berättelserna kunde för all del vara spännande, när gubben och katten på många omvägar skulle få till ingredienserna till pannkakstårtan eller skrämma bort räven från hönshuset, men det var nog ändå bilderna som hade det […][...]

If Beale Street could talk, “Om Beale Street kunde tala”, är titeln på en ännu oöversatt roman av James Baldwin. Jo, jag dristar mig till att säga ”ännu ej översatt”, trots att originalet gavs ut första gången 1974. Den relativt korta romanen ligger på flera sätt i tiden. Dels går den förstås på bio just […][...]

Det finns två sorters bilder här. De som Louise Winblad tecknar och de som hon och hennes figurer ständigt förhåller sig till. Ofta finns de utanför bild hos Winblad, men liksom i ögonvrån. Och i telefonen, förstås. Som hos kvinnan som, med telefonen i hand, ligger ner över bordet i uppenbar frustration och kvider ”Alla […][...]

Få människor har väl undgått att åtminstone någon gång sitta i den här situationen, öga mot öga med en fullkomlig främling som på högst någon timme ska avgöra din framtid, din sysselsättning och inkomst. Avgöra om du duger eller inte. Nej, det är inte en dejt jag pratar om, även om det, i alla fall […][...]

I ett helt vanligt villaområde försvinner en helt vanlig familjefar plötsligt. Han känner ännu ingen i området, har varit mycket ensam och renoverat och ställt i ordning, men när familjen, frun och de två små barnen, ska flytta in är han bara borta. Hans försvinnande ger ringar på vattnet i kvarteret. I huset mitt emot […][...]

Kanske är kärlek något vi måste lära oss? Inte kanske känslan i sig, men hur man ska hantera den. Den där jävla sårbarheten, alla viljor och behov som inte vill samsas. Det måste man lära sig, och det kan vara en smärtsam process. Olycklig kärlek, brukar det sägas, är bra att öva sig på. Så […][...]