Jag trivs med den här lite absurda kortprosan. Jag undrar bara smått hur de små vardagliga berättelserna hör ihop, för de är numrerade i kapitel som om de bildade en helhet, hur de gör det förstår jag inte. Men det är väl oviktigt egentligen. De står för sig själv varje gång en ägnat nån minut […][...]

Zenbuddism. Humanism. Aforismer och annat mer eller mindre förlegat tänker jag på när jag läser denna bok. Ibland är det även små dikter, men allting grundar sig på en slags livsvishet som värks fram på boksidorna vilka varannan är tom liksom för eget filosoferande. Det är ganska patetiskt högtravande men man kanske ska se boken […][...]

Jag läser och äter och dricker och läser och jag är levande och jag värms av orden, bedrövas och gråter. Jag minns flera dagar senare rader ur diktsamlingen och jag gläder mig för att denna dikt finns inom landets gränser. Jag upptäcker dock plötsligt att det är Dansk poesi. Jag blir tvungen att läsa om […][...]

Vissa människor inspirerar en. Jag hoppas jag är en sådan och om jag inte är det så strävar jag efter att vara sådan, bara så ni vet. Jag vill sprudla av liv som jag är säker på att Leo gjorde. Mannens vars föreläsningar jag läst nedskrivna på papper från band. Han är död nu det […][...]

En rad omständigheter får mig att kunna gå tillbaka till då jag satt vid ett fönster med en skrivmaskin och skrev recensioner, omständigheter som gjorde att jag skrev som jag gjorde, omständigheter jag inte kunnat avslöja förrän nu. Detta är ingen recension, kanske snarare en reflektion eller revision. Jag vill revidera alla recensioner jag skrivit […][...]

Jag ville egentligen skriva om Doppler, Erlend Loes senaste roman, för jag hörde ett utdrag på radio som fick mig att stanna till i köket och tycka att det var så bra. En röst som talade till mig direkt men nu fick jag inte tag på boken så snabbt. Därför skriver jag som tröst om […][...]

Frukten Griper kniven från bordets blanka kakel frukten från skålen solen från himlen hotar saften med silvervass egg ristar en linje i den glödande kinden och borrar naglarna i den gula huden kränger av skalet och känner lukten av köttet slickar saften från armen suger upp gnistrande droppar med läpparna från den drypande apelsinen sörplande […][...]

Pentti Saarikoski och Gunnar Ekelöf är de lungor som syresätter mina dikter när jag skriver. Nu har jag läst andra delen av Pekka Tarkkas biografi om Pentti. Det är nog en av de torraste böcker jag läst. Kanske måste det vara så för att Penttis liv var så blött och hans prosa så dansande så […][...]

Jag är barnsligt förtjust efter att ha läst Hellsing. Jag vill börja skriva rimmad vers. Det verkar så enkelt, rätt och perfekt. Modernismen finns knappt nu. Jag har rest tillbaka i tiden till gulle plutt-land. Trots att det är vemod under månen. Dikterna är absolut inte bara krakelspektakel. Månen måste vara ett kriterium för Hellsing […][...]

Jag har läst en rolig och ovanlig bok. Lite överdriven kan jag tycka, men ärlig, kanske blåögd, men underhållande och vis på ett opretentiöst sätt. En kultbok. En klassiker. Jag har fått titta in genom nyckelhålet från någonannanstans in till oss i västerlandet. Jag har lyssnat på en föreläsning i bokformat om söderhavshövdingen Tuiavii som […][...]