Som allt annat så verkar det som en bra idé från början. En sjökapten i början av förra seklet snubblar över en ö i söderhavet bebodd av gigantiska tvåbenta salamandrar, som dessutom verkar vara förvånansvärt intelligenta och samarbetsvilliga. Till en början använder han dem bara för att fiska pärlor, men i takt med att hans […][...]

Anna Charlotta Gunnarsson kan sin pophistoria. Och från början har hon märkt hur illa den stämmer med den historien som ofta berättas. I åratal, från lusläsningar av Bonniers Rocklexikon (bibeln för musiknördar innan internet) till moderna internetresurser och reportage går en fråga rakt igenom: var är brudarna? Varför får de färre och kortare biografier, varför […][...]

Det har gått snart två veckor sedan jag läste ut Solenoid, och det finns bitar av den jag inte är helt säker på om jag faktiskt läste eller om jag bara drömde dem efter att ha läst boken. Å andra sidan minns jag (tror jag mig minnas) att det kändes likadant under de tre veckor […][...]

Fjolårets minst subtila, men kanske mest nödvändiga, filmögonblick var slutscenen i Spike Lees BlacKkKlansman, där han efter att med periodfilmens alla utanpåverk drivit med en nästan parodisk 70-talsrasism som är säkert placerad i Det Förflutna… bara för att klippa till nazister som tågar genom Charlottesville, mördar en motdemonstrant inför kamerorna, Trump som vägrar ta avstånd […][...]

…Puh. Det känns som om jag sprungit världens argaste nattmara och älskat varje svidande steg. När jag hör att Marlon James själv kallat detta ”en afrikansk Game of Thrones” vill jag tro att det är en ironisk blinkning åt förlagets marknadsavdelning. Inte för att dissa GRRM, och om det får fler att läsa den så […][...]

Listen: Private Dietz has come unstuck in time. En äldre manlig brittisk författare har nyligen skapat rubriker genom att skriva en science fiction-roman som han bestämt hävdar inte är science fiction; hans roman undersöker ju hur människor och AI relaterar till varandra, gubevars, medan science fiction bara handlar om att ”åka i tio gånger ljusets […][...]

Konsten att förlora kretsar runt två påstådda hemkomster: Ali, som 1962 flyr det nyligen självständiga Algeriet med sin familj för en livstid som ”invandrare” i Frankrike trots att han krigat i fransk uniform och bär franskt pass. Och så Naïma, hans barnbarn som 50 år senare åker ”hem” till Algeriet med bara en handfull arabiska […][...]

Sprängrifte är en liten by mitt ute i ingenstans på den kinesiska landsbygden. Eller rättare sagt, det var det; nu är det ju 2000-tal och byn har växt till en jättestad med skyskrapor, flygplatser, internationella investerare, och nog med pengar att anställa en framstående författare som Yan Lianke att skriva stadens historia. Så han ser […][...]

Jag är 29 sidor in – stycket där Burton rasar över att det ges ut för många nya poeter och att hela Frankfurtmässan är överfull av böcker ingen gitter läsa – när jag första gången måste googla boken och kolla att det inte är en litterär bluff. Det gör jag sedan ett par gånger till […][...]

Ni vet såna där böcker som invaggar en i säkerhet och sedan plötsligt drar undan mattan och visar en att något helt annat legat precis under ytan hela tiden? Att hjälten är ett monster, att föräldrarna varit döda hela tiden, att ena halvan av kärleksparet dog decennier innan den andra föddes… och nu vill du […][...]