En liten pojke i det brittiskägda Kenya är inne i stan med sin mor för att köpa en skoluniform, så att han på nåder ska släppas in i Civilisationen. I en indiskägd butik (alla butiker ägdes av indier) får han syn på en bild av en mager man i höftskynke och runda glasögon. ”Vem är […][...]

De berättar sina historier, en och en, små nedslag i historien. Hon som följde sin man ut i kriget för att de inte kunde vara ifrån varandra, och som stred vid hans sida tills han stupade. Vi firade vårt bröllop i skyttegraven. Inför en strid. Men jag sydde mig en vit klänning av en tysk […][...]

Trieste i dåvarande Italien, 1943: En man hittas med skallen inslagen, nära döden, med svåra hjärnskador och helt utan minne – till och med språket har han förlorat. Den enda ledtråden till vem han är är en finsk sjömansuniform och namnet som sytts in i den: Sampo Karjalainen, så sannfinländskt det kan bli, med Kalevala-ekon […][...]

Under 46 års karriär som rockstjärna, med snälla akustiska visor och förbannade taggtrådssolon, rockoperor och garagerock, syntexperiment och tradcountry, protestlåtar och kärleksballader, medmusiker och kompband som lämnats vind för våg, finns det egentligen bara en sak som förblivit helt konstant med Neil Young: allt han gör är inte lyckat, men allt riktigt lyckat han gjort […][...]

EYES: Medium HAIR: Medium WEIGHT: Medium HEIGHT: Medium DISTINGUISHING FEATURES: None NUMBER OF FINGERS: Ten NUMBER OF TOES: Ten INTELLIGENCE: Medium What did you expect? Talons? Oversize Incisors? Green saliva? Madness? - Leonard Cohen, All There Is To Know About Adolf Eichmann Precis som han gjorde i Pol Pots leende återvänder Peter Fröberg Idling i […][...]

”If you want to be a non-conformist, you have to dress in black and listen to the same music we do.” - South Park Ett av de säkraste sätten att få en 70-talist att känna sig gammal är att påpeka att, du vet, den där söta lilla bäbisen på omslaget till Nirvanas Nevermind? Han har […][...]

Berlin, 1940. Samma dag som de glada nyheterna kommer att Frankrike har kapitulerat får paret Quangel det besked alla föräldrar fruktar: deras ende son har fallit i fosterlandets tjänst. Var stolta över hans hjältemod. Heil Hitler. Nu sitter de där i sin tysta lägenhet; de har varit gifta i nästan 30 år och nu visar […][...]

Ser ni pålarna, offerpålarna, där Frank hänger upp döda smådjur, fågelskallar, insekter? De står där i snålblåsten på den lilla skotska ön, som gränsposteringar. Varje dag patrullerar han enligt noggrant upplagda rutiner och ritualer, lika delar överstepräst och gränsvakt, ser till att offren är färska och att allt är som det ska vara. Frank är […][...]

Äntligen stod prästen i predikstolen. Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem om halsen. Döden kom med ölbil. Det är lite ont om sådana där riktigt klassiska inledningsmeningar i svensk litteratur, de där som sparkar in dörren, stampar in utan att ta av sig storstövlarna och slår sig […][...]

1600-tal, hundra år före Linné. En isländsk självlärd lärd man är i Köpenhamn för att ställas inför rätta för trolldom; han har drivit ut andar, han är papist, han räknar fåglar, han vägrar vara med och slå ihjäl utlänningar. Uppenbarligen är gubbfan farlig. Danmarks främste vetenskapare (en som skapar vetande) bjuder in den fattige kusinen […][...]