”Är det här någon sorts Harry Potter-kopia?” frågar min tolvåriga lillebror efter att ha sett författarens namn, Henry Porter. Och nog är namnens likhet stor. Men trots att Mästaren och dödens tavla inkluderar både spöken, tavlor vars motiv förändras, en död mamma och en skurk som inte drar sig för att rubba tidens gång, så […][...]

Vad gör man när man alltid haft högsta betyg i engelska och så plötsligt fattar man inte ett ord? Vad gör man när hela ens uppfostran varit en förberedelse inför äktenskapet, det rena äktenskapet, ingått mellan oskulder, och så plötsligt är den förbjudna åtrån där och rätt vad det är även graviditeten? Vad gör man […][...]

Jag sitter på pendeltåget och läser kapitlet om Jeffrey Bernard och får en oemotståndlig lust att skriva satiriska, klagofyllda krönikor och klanka ned på mitt eget liv och alla i min omgivning. Problemet är att det enda jag kan klaga på är tappade vantar och missade bussar, jag har inget spelmissbruk, inget häftigt humör, ingen […][...]

Anna Brant blev konstnär i hopp om att kunna bli befriad från ondskan, för hon tänkte att all den tankemöda som krävs för att skapa det Stora Mästerverket skulle kräva alltför mycket tid för att lämna en ynka liten stund kvar till funderingar på onda handlingar. När hon fattade detta beslut var Anna femton år. […][...]

Det börjar med en pöl i badrummet och lite unken lukt. Fortsätter med en vattenläcka från helvetet och en hantverkare från himlen. Krydda med århundradets värsta föräldrar och en tv-profil till pojkvän som är otrogen med en annan tv-profil – manlig dessutom, och du får den kända författarinnan Stella Fribergs vinter i ett nötskal. På […][...]

Ett omslag som formligen stinker gör-det-själv, med en omslagsbild hämtad från Wikipedia, det bådar inte gott. Men jag försöker tänka att det blir nog bättre när jag börjar läsa. Det blir det inte. Eremitens morgonpsalm blir nog lite av en lärobok, både för mig och René Klatskin, som enligt baksidestexten är en romanförfattare som nu […][...]

Pedagog, programledare, föreläsare, mor, mormor, you name it. I sin bok I ljuset spricker alla spöken, berättar Lou Rossling om sitt liv där hon tycks ha hunnit med det mesta. Det handlar om svåra saker som överlevts, om sorg och smärta, om närhet, kärlek och vänskap. Det skulle kunna vara en fantastisk och inspirerande bok, […][...]

När jag åker buss eller tåg, när jag sitter och väntar, när jag ligger på stranden, i stort sett varje gång jag ser en människa läsa en bok så känner jag ett fruktansvärt behov av att veta vilken bok det är. Särskilt om boken har ett intressant omslag. När jag själv läser en bok så […][...]

Med Eva Swedenmarks Mellan två världar i min hand blir jag plötsligt tretton-fjorton år igen. Jag tänker mig att om jag läst den här boken då hade jag antagligen börjat sympatihata mina egna föräldrar bara för att huvudpersonen Johannas föräldrar är så oerhört korkade ur en tonårings synvinkel. Nyskilda och inte direkt på god fot […][...]