Det förtjusar mig mycket att havet i Malin Nords debutroman är något som ska stillas och inte något som redan är det. Stilla – ett verb och ett handlande istället för den väntade adjektiva metaforen. Havet ska tämjas. Havet är oron i den ständigt rörliga situation som bokens jag befinner sig i. Jag skriver till […][...]
























