Utan att ha varken följarskara eller försörjning av sociala medier kan jag ändå bli alldeles förfärligt trött på hur de fungerar och på alla de där påstridiga utropen om att man måste tänka på logaritmerna och hur ens inlägg tas emot. Vilken tid ska man posta, hur många hashtags ska man ha, hur många ämnen […][...]

Ingrid är en ung änka med ett litet barn. Hon arbetar som lärare, har vänner och trivs med sitt liv i Stockholm. Georg är ny i stan, journalist och ganska oerfaren när det gäller kärleksrelationer. De två möts hemma hos en gemensam vän och ljuv musik uppstår. Eller är den så ljuv, den där musiken? […][...]

Det är tidig vår men varmt som på högsommaren. Oron sprider sig och på TV talar en professor om undergången som är nära nu, mycket nära. Hans ord talar till många men kanske särskilt till Ester, en psykiskt skör f.d. doktorand som har byggt fysiska och mentala murar mot världen med hjälp av enorma mängder […][...]

Malin Persson Giolito har skrivit ett flertal kriminalromaner, men fick sitt stora genombrott med Störst av allt – i synnerhet när den blev en hyllad Netflix-serie. I sin senaste roman I dina händer tar hon sig an problemet med dödligt våld bland gängkriminella. Berättelsen följer Dogge och Billy, och utspelar sig i och kring den […][...]

Liksom en rörelse, i enlighet med tröghetslagen, tenderar att fortsätta en stund även när – för att ta ett exempel – motorn stängs av, tenderar således en handling att börja redan innan vi faktiskt utför den. Tänk dig att du sitter på ett tåg, på väg hem från jobbet. Allt är som vanligt, samma gamla […][...]

Jag är absolut ingen feel-good-expert, men om det är så här feelgood-slipstenen dras, är jag definitivt med! En söndageftermiddag när jag kände mig både trött och hängig, satte jag mig på balkongen med Ada Westers debut Drömmar till salu. Om man bortser från att jag kokade nytt te, gick på toa och flyttade från balkongen […][...]

När jag slagit igen brittiska Natasha Browns debutroman Samling så slår jag nästan genast upp den igen. Läser om. Sen funderar jag starkt på att läsa den på originalspråket, men den är hela tiden utlånad på biblioteket. Sen låter jag den ligga ett tag. Och jag kan ändå inte riktigt landa i om den är […][...]

I min gröna ungdom var jag en kortare period aktiv som flyglotta. Det innebar att man satt uppflugen i särskilda luftbevakningstorn (snarlika ornitologernas) och förväntades identifiera och nedteckna de flygplansmodeller, som förhoppningsvis kom i ens synfält. Eftersom det mestadels rörde sig om propellerplan antar jag att uppgiften var tämligen identisk med den som flyglottor utförde […][...]

Patroklos föds som son till en kung. Redan som nioåring får han följa med till kung Tyndareos hov för att, precis som alla andra män av börd i de grekiska örikena, anhålla om hans vackra dotter Helenas hand. Efter ett förslag från en viss Odysseus bestäms det att Helena själv ska välja sin trolovade och […][...]

I den förra romanen Dagboken jag aldrig skrev fick vår huvudperson ett uppdrag av sin tjugotvååriga dotter att föra dagbok i ett år. En dagbok som skulle berätta om hur det är att vara medelålders och som dottern dessutom glatt meddelar att hon sedan tänker lägga rabarber på. Det som var bokens behållning var hur […][...]