Ännu i några dagar till är Kazuo Ishiguro fortfarande den senaste Nobelpristagaren i litteratur. Han har fått vara det ovanligt länge, för förra året delades ju som bekant inget pris ut. Istället för litteraturfest och glam fick vi en orgie i maktspel, övergrepp och obehagliga gubbeteenden, en tystnadskultur, brist på självinsikt, självrannsakan och istället ett […][...]

Det finns kraft i landbrukarhustrun Elisa Allen. Kraft att lägga på blomsterrabatterna, på fönsterputsning och rena dörrmattor. På ett kvinnligt territorium tydligt skilt från makens stall, traktorer och hagar. Uttalat finns inga förebråelser, ingen längtan. Bara en frånvaro av tillräckliga mål för hennes energi. Hennes ”starka fingrar”, ”terrierfingrar”, håller effektivt skadedjuren borta från blommorna. Hennes […][...]

Herta Müllers Hunger och siden sticker ut bland novellförlaget Novellix senaste box med Nobellprisnoveller på så sätt att den faktiskt inte är en novell. Det är en essä, ganska vindlande, om diktaturens fulhet och utsatthet. På så sätt är den samtidigt ganska representativ för Müllers författarskap, åtminstone som jag uppfattar det. Hennes texter är oerhört […][...]

Lyra Kolis lyrikdebut är både smart och rolig. Den rör sig kring bibelkaraktären Leviatan. På olika sätt närmar sig Koli sitt studieobjekt: genom att gå till mammans och broderns konfirmationsbiblar, genom att googla, genom att analysera namnets språkliga härkomst, genom att utreda Leviatans möjliga identifikation som krokodil eller val, eller kanske dinosaurie. Det är Kolis […][...]

Det finns väl få svenska poeter och vissångare som når upp till samma popularitet som Carl Michael Bellman. I den här biografin skildrar Carina Burman Bellmans liv, från födelse till döden, i alla dess vinklar. Vi får ta del av allt från uppväxt och familjeliv till hans olika arbeten som statlig tjänsteman, om hans privatliv, […][...]

En skriftställare kommer till Madrid. Det är sommar och olidligt hett. Man borde inte vara i den spanska huvudstaden vid den tiden på året, det vet alla, men kvinnan har fått ett stipendium och planerar för en tid av skrivande i ensamhet. Dock går planerna om intet när hon gör några oväntade bekantskaper. Dels träffar […][...]

Det finns barndomar och barndomar. I litteraturen finns de överallt. Klassiska teman är frånvarande fäder och onda mödrar. Eller onda fäder och medberoende mödrar. Det speciella med Leonora Christina Skovs autofiktiva roman Den som lever stilla är att föräldrarna verkar ha ingått en pakt. Enad front. Två vuxna mot ett barn som är beroende av […][...]

Att följa en bokserie kan vara både underbart och frustrerande. Iallafall om en gör det i realtid. I kriminalserier dröjer det minst ett år mellan varje bok och det är väl regel att det ligger en rejäl cliffhanger i slutet av varje deckare. Det är då väntan börjar. Nu har vi kommit till den fjärde […][...]

Ett mystiskt försvinnande, en prestigefylld internatskola, ett hemligt elitsällskap, och ständiga jämförelser med Donna Tarrts Den hemliga historien? Självklart drogs jag till den här boken. Men liksom Den hemliga historien gav mig för höga förväntningar på universitetslivet, så gav den mig även lite för höga förväntningar på Det slutna sällskapet. Charlie Calloway är en vansinnigt […][...]

Jag har sett fram emot Björnkvinnan sedan i våras men när jag börjar läsa är det nästan så att jag räds den. Jag vill inte att den ska ta slut – både för att jag vill stanna i det Karolina Ramqvist skriver och för att jag inte vill läsa det som på något sätt måste […][...]