Katja befinner sig mitt i livets gråa sjö, långt bort från ungdomens strandkant, ännu långt kvar till ålderdomens på andra sidan. Hon simmar och försöker få fatt i vilken riktning hon är på väg, frågar sig hur länge hon egentligen kommer orka hålla sig flytande utan att veta vart hon ska. När hennes väninna Tiffy […][...]

”Han där […] skriver dramer, framför allt historiska dramer i fem akter.” Christian avbröt honom. ”Alla är inte i fem akter, och de är heller inte alltid historiska. Jag skriver vad jag känner för. Och för det mesta känner jag för historiska dramer. Jag skriver det jag måste. Jag måste för det mesta skriva […][...]

För tio år sen läste jag, och blev förälskad, i Silvia Avallones roman Stål, om de tonåriga Franscesca och Anna i den italienska hamn- och stålstaden Piombino. Några år senare hade jag en liknande upplevelse med Elena Ferrantes Min fantastiska väninna, som också skildrar intensiv vänskap i ett till synes bortglömt hörn av världen. Båda […][...]

Malibu brinner. Så är det bara, det brinner med jämna mellanrum. Tornados härjar över Mellanvästerns slätter. Floder stiger i Södern. Orkaner stormar mot Mexikanska golfen. Och Kalifornien brinner. Året är 1983 och hela Malibu väntar bara på en sak; kvällens fest hos Nina Riva. Tillsammans med sina syskon, Jay, Hud och Kit har hon lyckats […][...]

Inspärrade i en cell sitter Shahrzad (ja, den Shahrzad) och en mycket ung kvinna. Det är hett och de får varken mat eller vatten – annat än det som droppar från ett rostigt rör och så flugorna, förstås. Redan där har vi passerat realismens gräns för armod men det är ändå det som är verkligheten, […][...]

Vilket djur har blått blod, tre hjärtan, näbb och en hjärna som sträcker sig ut i armarna? Rätt svar: bläckfisken. Detta mytomspunna djur bär fortfarande på många hemligheter. Men redan på första uppslaget utlovas fakta snarare än sägner. Det var aldrig någon jättelik Kraken som drog med sig skeppen ner i djupen på Nordatlanten. Nej, […][...]

Det var bara drygt ett år sedan jag skrev om Kristina Appelqvists Klänning för korta kvinnor. Då föll jag pladask för den puttriga historien helt utan mord. Särskilt karaktärerna fastnade, då de var lagom överdrivna på ett närmast burleskt vis. Så ni kan tro att jag var sugen att sätta tänderna i uppföljaren. Vi får […][...]

Leonard Cohens välkända sångtext kommer för mig när jag läser Maja Hagerman, välrenommerad vetenskapsjournalist, historisk dokumentärfilmare och författare. Nu aktuell med essäsamlingen Minnesbrunnen: Om helgon, skallmätare och hotet mot demokratin. Bortom motorvägsbyggen, miljonprojektets betonghus, McDonaldsrestauranger, skolhus med mera i Botkyrka vid Mälaren utanför Stockholm skymtar författaren ett fascinerande medeltida Sverige i brytningstiden mellan hedendom och […][...]

Jenny flydde den lilla uppväxtorten Sörede och flyttade till Stockholm för några år sedan för att få sin femårsplan att gå lås: skaffa en tillsvidareanställning, ett förstahandskontrakt och en partner. De senaste åren har kantats av otrygga anställningar och försök att passa in i den värld som hon längtat till ända sedan hon var liten […][...]

Som barn- eller skolbibliotekarie läser man ofta första delen i serier, för att ha ett hum om stil och teman och kunna rekommendera dem till rätt läsare. Uppföljande delar tar man sig mer sällan tid för. För Pärlbäraren gör jag gladeligen ett undantag. Maria Hellbom fångade mig verkligen med sin debut Älgkungen härom året. Fortsättningen […][...]