Melinda är 13 år och har precis börjat på high school. Ingen av hennes tidigare vänner – eller någon annan heller, för den delen – pratar med henne längre. Det har att göra med en fest i slutet av sommaren. Melinda ringde polisen, som kom och avbröt festen och omhändertog ungdomar. Vad ingen vet är […][...]

Inser att det är svårt att recensera poesi för att det känns så viktigt att göra språket och stilen rättvisa. Därför kommer jag att använda många citat från boken så att ni får en känsla av författarens språk, som jag tycker väldigt mycket om. Författarens språk är vackert och målande och det känns som om […][...]

Innan jag börjar läsa måste jag rusta mig. Jag läser Stina Wollter och Roxane Gay, jag läser Ur mammas mörker och plockar fram Inte som andra döttrar ur bokhyllan. Den står i min biografisektion Olyckliga flickor. När jag var i yngre tonåren hade jag en hylla som jag kallade just det – Olyckliga flickor – […][...]

Debutanten Malin Sanglert har med Det andra arvet skrivit en spänningsroman som börjar som en feelgood-roman men sakta men säkert får läsaren att sitta med andan i halsen och bara vilja läsa vidare. Sofie ärver sina morföräldrars villa på västkusten. Hon reser ner från Stockholm för att påbörja renoveringen av den gamla fastigheten och sedan […][...]

Det är nästintill omöjligt att läsa trädgårdsböcker utan att förhålla sig till sitt eget odlande och den egna trädgården (oavsett om man har en eller ej). För mig som är alldeles nyinflyttad i en ny trädgård blir inspirationen så påtaglig att den nästan går att ta på, jag måste ut och gräva. Eller ja, låta […][...]

Tidigare i år läste jag en intressant text i morgontidningen som handlade om utgivningen av kokböcker i Sverige, (här är länk till den intresserade –> den moderna kokboken …) Jag tyckte det var intressant att skribenten Saga Cavallin analyserade kokböcker som en sorts samtidsspegel. Haja havre är en bok som skulle kunna sorteras in bland […][...]

Det är 1920-tal och den blyga skogshuggardottern Hilma spenderar några sommarveckor hos sin kusin i Västerbottens inland. Trots sin enkla bakgrund och trots föräldrarnas skepsis har Hilma kunnat utbilda sig till småskollärare, tack vare att hennes egna lärare uppmärksammar hennes fallenhet för studier. Hon har precis avslutat sitt första skolår som lärarinna när hon blir […][...]

Bilderna är tecknade i oljepastellkrita eller vaxkrita eller akvarell. Det sprakar av färg. Eller så myllrar det av intrikata mönster i svart tusch på vit botten. Det är sida upp och sida ner. Den som läst Sara Granér förut känner genast igen hennes stil. Debutboken Det är bara lite AIDS slog ned som en bomb […][...]

Jag är väl inte känd som något feelgood-freak, men när En dyrbar fångst, första delen i Morden längs kartan, lockar med att vara en mysdeckarserie full av charm och mörka mysterier blir jag nyfiken. Vi får stifta bekantskap med den paranta Louise Collins, drygt sjuttio år. Den legendariska tidningen hon har startat och levt med […][...]

Den skotska deckarförfattaren Denise Minas debut Död i Garnethill var en stor läsupplevelse för mig när den kom ut 2001. Den liknade inte någon annan deckare jag dittills läst och var så långt ifrån en brittisk mysdeckare som tänkas kan. Boken utspelar sig i Glasgows sjabbigare kvarter och innefattar psykisk sjukdom, alkoholism, incest samt dysfunktionella […][...]