Visserligen har min samling Barbara Pym-böcker legat nedpackad i en låda på vinden de senaste åren, men att det inte ringer någon klocka när jag läser titeln på den nyligen utgivna Ensamhet i sällskap gör mig förbryllad. Inte har väl ett tidigare okänt manuskript påträffats? Snart nog begriper jag hur det hela hänger ihop. Förlaget […][...]

Tove Jansson är och kommer i många år förbli en av våra mest välkända författare. Få sagor har fått sånt genomslag, och behåller uppmärksamheten hos sina läsare. Den vuxna läsaren (som eventuellt aldrig har läst någon Muminbok egentligen) samlar på muggar medans den yngre generationen bläddrar i bilderböcker och sagor. Men, Tove var så mycket […][...]

Bokens huvudperson Isak jobbar i hemtjänsten på en liten ort i Småland. Plötsligt hör hans pappa Fredrik av sig. De har inte haft kontakt på många år. Inte sedan pappan övergav Isak efter en fruktansvärd olycka där Isaks mamma och lillasyster faktiskt miste sina liv i en brand. Nu är hans far en berömd konstnär […][...]

Som ung och sökande högstadieelev på 1980-talet fick jag en gång händerna på Contra, en tidskrift som betecknades som högerextrem. Man kunde beställa klistermärken via tidningen. Olof Palmes ansikte i mitten av en måltavla. Men också sådana som bar budskapet ”Befria Baltikum”. Det framstod i mina ögon som lika rättfärdigt som omöjligt att de tre […][...]

Även om man knappast kan anklaga Konrád – änkeman, pensionerad kommissarie jämte inbiten Reykjavíkbo – för att slå klackarna i taket i de tre första böckerna i Arnaldur Indridasons senaste deckarserie, tar han priset i den nyutkomna, fjärde delen Tyst som muren, där han närmast framstår som svårmodig. Jag har förstått att somliga läsare har […][...]

I ett land utan namn med ett krigshärjat förflutet, i en lika namnlös stad med en flod och en brännande sol bor India tillsammans med sin älskade, Kallas. De lever i en lägenhet och ägnar dagarna åt att tänka, hon vid universitetet, han på ett namnlöst kontor. De lever i en harmoni utan barn, i […][...]

2014 påbörjade Elly Griffiths en ny deckarserie, The Brighton Mysteries, som ännu (?) inte finns översatt till svenska. Staden på brittiska sydkusten präglas av semesterfirare och underhållning, och morden i serien har en eller annan koppling till varietéföreställningar, trolleri och andra uppträdanden. Den första Brighton-boken, The Zig Zag Girl, utspelar sig 1950. Där upptäcker polisen […][...]

När jag läste Roberto Piuminis Mina bokvänner önskade jag mer personliga åsikter, omdömen och motiveringar och i Drottningar och pretendenter får jag mitt lystmäte. Carina Burman tycks njuta av att få slippa en del av de akademiska kraven, samtidigt som hon redogör för urval och avgränsningar och har en lång litteraturlista. Hon blandar sina deckare […][...]

Två personer som inte känner varandra har tagit skydd för regnet i väntan på bussen. Några dagar senare är deras kroppar omslingrade i varandra och musiken flödar när mannen lägger väl valda kompositioner på skivspelaren. Relationen fördjupas. De gör en minnespromenad varje månad den 11:e för att återuppleva känslan från första mötet. Tanken svindlar när […][...]

”Miss Marples första fall” står det på omslaget till Bookmark förlags tjusiga utgåva av Agatha Christies Mordet i prästgården. Det är det nu tydligen inte riktigt – hon dök första gången upp i en tidskriftsnovell 1927, tre år innan The Murder at the Vicarage – men romandebut gör hon i alla fall här. Mordet i […][...]