Jag gillar skräck, dystopier och apokalypsskildringar, men jag har aldrig varit särskilt förtjust i zombies. Dom känns liksom för…orealistiska. Efter att ha läst Varma kroppar tycker jag inte mer om zombies generellt, men jag tycker väldigt mycket om R, huvudkaraktären. Vi får möta R när han tillsammans med ett gäng andra zombies är ute och […][...]

Jag sträckläser femte volymen av The walking dead. Den inleds med ett utmärkt förord av Johanna Koljonen, och jag kan inte hjälpa att tänka att det är dessa förord som gör böckerna. Som ger serieböckerna sin kulturella status, som berättar mervärdet för oss slukare som annars lätt glömmer bort att detta bara är ren och […][...]

De döda vandrar vidare på jorden och blir snarare fler än färre. Våra vänner har hittat ett fängelse som de försöker bygga upp sina nya liv i. Odla sina egna grödor, stifta sina egna lagar, komma sams med de få interner som fanns kvar. Köttets lustar börjar med en av de mest gripande bilder man […][...]

Del 3 tar vid där del 2 slutade; vårt gäng som fick fly från bondgården har hittat det övergivna fängelset, som de nu ser som möjligheten till att starta om på nytt. Hoppet om en fungerande regering eller försvarsmakt, som mirakulöst ska dyka upp till räddning, har nu helt och hållet lämnat dem. Gruppens ledare […][...]

Någon gång på gymnasiet när jag kikade runt bland böckerna i vardagsrummet hittade jag en bok som hette K-dagen. Som de flesta andra i bokhyllan kom den från någon av Bra böckers bokklubbar, men i motsats till de flesta andra var detta ingen deckare eller spionroman. Istället var det en fiktiv dokumentär där de två […][...]

Zombieberättelser som är bra handlar egentligen inte om monster som äter upp människor, sprider smitta och hysteri. Bara indirekt, som en utlösande faktor. Egentligen handlar berättelserna om hur människan tacklar jordens undergång, hur kompisar vänds mot varandra, svårigheten i att värna om sin nästa, misstänksamheten och brutaliteten som det innebär att vara en människa på […][...]

Det var med blandade känslor jag började läsa den här sista boken i serien om Beautiful Dead. Å ena sidan kunde jag knappt bärga mig eftersom jag ville veta hur det skulle gå för Darina och Phoenix. Å andra sidan visste jag ju att det var den sista boken i serien och att kärleksparet obönhörligt […][...]

Nästan ett år har gått sedan Darinas bästa vän, Summer Madison, sköts till döds i ett köpcentrum, inför ögonen på Darina. Summer var den tredje eleven på Ellerton High som dog inom ett år. Den fjärde var Darinas pojkvän, Phoenix. Även om omgivningen har visat förståelse för Darinas sorg börjar hon känna deras förväntningar på […][...]

”Jag gillar filmer som får dig att ifrågasätta allt det som vårt samhälle bygger på. Och bra zombiefilmer gör det, i mängder” läser jag i författarens förord som är lite som en bruksanvisning för den serietidning jag håller i handen. Förordet har tre huvudpoänger. Att skrämsel inte har ett egenvärde, att syftet med historien är […][...]

Det är otroligt svårt, det att vilja vara annorlunda. Den goda intentionen kan lätt sluta med ett krystat och tillgjort resultat. Att medvetet bryta mot normer kan i bästa fall leda till någonting helt nytt och spännande, och i värsta fall kan man inge ett tafatt, osäkert och rätt så pinsamt intryck. Kim W Andersson […][...]