Min bekantskap med Woody Allen daterar sig till 1977, då min gymnasieklass stuvades in en skraltig buss för att tjugo mil senare släppas av utanför en biograf i storstan. Filmen visade sig vara Annie Hall och jag kan säga att det inte bara var vår svensklärare som var eld och lågor på hemvägen. För egen […][...]

Det var min fina väninna som tipsade mig om boken, hon sa att den var jätteknäpp och att författarinnan var jätteknäpp. Vi pratade om den när vi var i Barcelona tillsammans. Vi gick på museum och berättade för varandra om olika erotiska klassiker vi läst, typ som Woody Allen föreställer sig tjugoåriga studentskor är, utom […][...]

Århundradets kärlekskrig beskrivs på omslaget som en punktroman. En genre som strävar efter att förena det poetiska ögonblicket med epikens linjära beskrivning av ett händelseförlopp. Korta textstycken som kan läsas fristående eller som fragment i en större helhet. Det här är skönlitteratur där läsaren i allra högsta grad får vara medskapande i att konstruera berättelsen, […][...]

Harold fyller 32 och ska firas av vännerna hemma hos Michael. Samtidigt hör Alan, en gammal collagevän till Michael, av sig. Han är upprörd och vill komma förbi. Han har kanske lämnat sin fru. Vad den konservative Alan inte vet är att Michael och hans vänner är bögar. Som om gruppen inte vore nog full […][...]

Om vi börjar här: Kommer ni ihåg Nam Les Båten, som kom för några år sedan? En novellsamling skriven av en vietnamesättad australiensare, med berättelser från flera olika världsdelar, flera olika tider, men med fokus på andra synvinklar än de gamla vanliga västliga. En sorts ”världslitteratur” … som utvikning, förlåt, men jag hatar det uttrycket, […][...]

Roman- och novellförfattaren Leif Eriksson har under 2000-talet tillsammans med bokförläggaren Kristoffer Lind givit ut ett tiotal citatböcker. Erikssons nu helt nyutkomna citatsamling Handbok för pessimister, verkar han dock ha sammanställt på egen hand. Innan jag fick boken i min hand, trodde jag att det var en verklig handbok, dock humoristisk. Men handboken visar sig […][...]

En fras återkommer så fort jag pratar med någon om Erica Jongs kultförklarade Rädd att flyga, som jag antikvariatsfyndat för några veckor sedan: ”Jag skulle väl inte direkt säga att det är en bra bok, men …” Men. Jag fortsätter att prata om den, fundera på den. Till saken hör förstås att Rädd att flyga […][...]

Få personer är så skickliga som Liv Strömquist på att integrerar debatt och folkbildning med sanslös humor. I debutalbumet – numera utgivet i utökad pocketupplaga – är det bara vid något enstaka tillfälle, som när en lång artikel om orgasmmytologi av Pia Laskar klipps in i den annars festliga ”Dåligt sex – en serie om […][...]

Jag tänker mig att trista läsupplevelser ibland kan sammanfattas med att verket misslyckas med vad det försöker vara. Att det satsar på en sak men inte når dit. Att det utger sig för att vara något men inte lever upp till det, att det vill men saknar kapaciteten. Ett slags löfte verkar utlovas via antingen […][...]

Den 30 november, världsaidsdagen, lanserades boken Telling Tales med noveller av en rad kända författare. Initiativet är den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers och vinsten ska oavkortat gå till hiv- och aidsdrabbade i södra Afrika. I novellsamlingen medverkar sammanlagt 21 författare, bland andra Margaret Atwood, Salman Rushdie, Gabriel García Márquez, Susan Sontag, Woody Allen, Arthur Miller […][...]