Amerikanerna talar om ”Vietnamnkriget”, vietnameserna om ”det amerikanska kriget”. I det glappet återfinns kanske orsaken till kriget. Em är en berättelse om Vietnam. En berättelse om landet, historien och diasporan. En berättelse om de som växte upp under kriget, och om de som blev ett resultat av det. Det är en berättelse om mänsklighet, och […][...]

Det är inte en roman utan visst tuggmotstånd, Regina Porters Resenärerna. Den inleds med en personförteckning på 35 karaktärer som handlingen kretsar kring och första kapitlet är en fragmentarisk sammanfattning av en människas liv, inklusive ”påstruket akrobatiskt sex” och ett recept på ”högrevsfrossa” från 1959. Ärligt talat är jag nästan beredd att ge upp där. […][...]

Ocean Vuongs debutroman En stund är vi vackra på jorden (2020) handlar om honom själv och hans mor och mormor. Det finns något poetiskt vackert i titeln och Vuong lyckas just skildra skönhet i att minnas. Hela romanen är egentligen ett enda långt brev till ett ”du”, till hans mor Rose – arbetande på en […][...]

”Till alla flyktingar överallt.” Det skriver Viet Thanh Nguyen på en annars tom sida innan de åtta novellerna får ta plats. Redan där får jag en olust att recensera boken. Inte att läsa den, tvärtom, men boken är explicit uttryckt inte riktad till mig. Vad har jag undflytt utöver de fruktansvärda vardagssysslor av varjehanda slag […][...]

Jag hade en gång i kompis som stod vid bibliotekets Hc-hylla, på måfå drog fram böcker och endast genom att läsa första raden i varje bok, sa sig kunna avgöra om den var bra eller inte. Jag tror denne vän hade blivit rätt bra förförd av Klas Östergrens I en skog av sumak. Hör bara: […][...]

1968 är ett mytomspunnet år som givit namn åt en hel vänsterrörelse. Nästa år är det 50-årsjubileum. Jag var inte född när Kårhusockupationen gick av stapeln. Men jag har hört mycket om den av äldre arbetskamrater som var med. När Vietnamkriget tog slut hade jag ännu inte fyllt fem. Ändå är kriget, och i synnerhet […][...]

Mannen på omslaget ser lite vagt bekant ut. Lite som Hitler, men ändå inte. Den karaktäristiska mustaschen är borta, han har fått mer intetsägande skäggväxt istället och ett par hörlurar i öronen. Det är faktiskt inte förrän jag lagt ned boken med baksidan och originalporträttet uppåt ett antal gånger som jag fattar. Det är faktiskt […][...]

På den måttligt lyckade framsidans soppburk står det “Martin Luther King” med ett litet kors efter. Det står “studentkravaller”, “Pragvår”, Svarta pantrar”, “Paris”, “Berlin”, Chicago”, “Flower Power”, “Vietnamkrig”, Majrevolt”, “Jim Morrison” och Tetoffensiven”. En soppa som på något sätt utgör 1968, året som enligt Kurlanskys originaltitel “rocked the world”. För något halvår sedan skrev jag […][...]

”Det är inget farligt, han sover ju”, säger Lena Nyman när hon smyger genom faderns lägenhet tillsammans med några kamrater i Vilgot Sjömans Jag är nyfiken – gul från 1967, och demonstrerar. ”Du, farsan! Det är inbördeskrig i Spanien! Det är kravaller i Ådalen, de håller på och skjuter en massa arbetare!” Ingen reaktion. ”Storstrejk!” […][...]

Fascinationen över Vietnamkriget har alltid varit stor. Mycket på grund av att det kom att bli ett av de första krigen som utspelades på tv samt att USA, trots sitt militära övertag, fick på nöten rejält. Mitt eget lilla intresse för detta hemska krig kan säkert skyllas en del på John Rambo. Många är nog […][...]