Rakel har en hemlighet. Den är så stor och svår att hon inte ens känner att hon kan prata med sina kompisar om den. Inte med Nour, mamman hon inte längre kallar för mamma heller. Nour har en ny familj nu, på en ny ort. Och mamma Tove, ja, det är ju mamma Tove hemligheten […][...]

Gro och Mina är tolv år, går i samma klass och är bästa kompisar. Deras vänskap har, åtminstone när vi möter dem, en fast form med fasta roller: Mina förälskar sig i den ene killen efter den andre, pratar oupphörligt om dem med Gro, som skriver rim om dem och ibland kärleksbrev till dem åt […][...]

I flera scener i boken Tour de chambre går tankarna tillbaka i tiden, närmare bestämt till åren då livet levdes i studentbostad. Huset med den långa korridoren där små angränsande rum rymde det nödvändigaste. Ett delat kök och lukten av andra studenters mat kunde endera få saliven att rinna till eller framkalla illamående. Det är […][...]

I Ingemar Modigs uppvaknande är det den oväntade vänskapen mellan den äldre, ensamme Ingemar med tvångssyndrom och den unga, fotbollsintresserade Dalia från Syrien som står i centrum. Trots att det är många allvarliga ämnen som behandlas så har romanen en lättsam och humoristisk ton: Att Ingemar Modig hamnade här, i en dragig tvåa på bottenplan, […][...]

Från första stund hade han lagt märke till underliga ljud i huset, ljud i tystnadens periferi, suckar av sten och bräder som satte sig, som om en evig blåst hade andats genom de gamla rummen, och han hörde Randolph säga: ”Vi sjunker, förstår du, förra året sjönk vi fyra tum.” Det höll på att drunkna […][...]

När vinnaren av årets ALMA-pris tillkännagavs i våras, franske Jean-Claude Mourlevat, fanns ingen av hans böcker översatt till svenska. Lagom till (den digitala) prisutdelningen i slutet av maj släpptes emellertid Jefferson, en både traditionell och lite märkligt nyskapande deckarberättelse för mellanåldern. Titelpersonen, den unge igelkotten Jefferson Bouchard de La Poterie, för en småborgerlig och trivsam […][...]

Tsukiko hamnar av en händelse bredvid sin gamle lärare i japanska på en restaurang. Efter att ha lagt märke till att de båda beställt samma maträtter börjar de prata med varandra. Det blir början på en sällsam, finstämd relation som kretsar kring möten över glas med sake och mat, nästan alltid slumpartat. De talar om […][...]

Den excentriska skribenten Eve har sedan barnsben hängt ihop med den något sardoniska och alltid lika rappa Susie. I högstadiet slog de sig samman med Ed och hans bästa vän Justin, som är lika teatralisk som Ed är allvarlig och ansvarstagande. De fyra bildar ett gäng som 20 år senare är lika sammansvetsade, och där […][...]

Jag föredrar för det mesta berättelser i någorlunda realistisk utformning och jag erkänner att jag var skeptisk till att läsa romanen Klara och solen av nobelpristagaren Kazuo Ishiguro, vars berättare är en robot. Snabbt insåg jag att valet av huvudperson varit perfekt för Ishiguro. Med Klara har han kunnat utveckla den stil han är så […][...]

Det finns makthavare i vår värld. Det finns presidenter, kungar och drottningar. Vid sidan av dessa finns regeringar och parlament med representanter som valts av medborgarna. I drottningriket är det lite si och så med möjligheter för medborgarna att utöva rösträtten. Visserligen är det här fråga om en fantasivärld där roshajar kan bita av pärlfiskarnas […][...]