”USA har haft många presidenter, men bara en kung” finns det ett talesätt som lyder, vilket givetvis syftar på Elvis Presley. Men ska man vara riktigt petig så kan man nog säga att den 35:e presidenten visserligen inte var någon kung, men att han i alla fall var medlem i det närmaste USA haft som […][...]

Hon hade tagit på sig sin fina rosa mohairkofta och under den en blus med broderad krage. Hon hade sin vackra svarta kjol med silvertrådar, och hon hade gjort i ordning håret och sminkat sig. Vi skulle äta frukost när mamma tittade på mig länge. ”Jag vill att du fotograferar mig, här vid köksbordet”, sa […][...]

Det har väl knappast undgått någon att idag är tioårsdagen för terrorattackerna mot World Trade Center och andra amerikanska mål. När detta skrivs är det fortfarande den tionde september, jag är redan less på 9/11 och gråtmilda teveinslag som får svenska nyhetsprogram att kännas kapade av amerikanska Fox News. Kan inte låta bli att tänka […][...]

Redan samma dag som tvillingtornen rasar på Manhattan blir Susan Faludi uppringd av en journalist som lite skadeglatt konstaterar att nu kommer det väl vara sluttjafsat om den där feminismen på ett tag, va? Han är, ska det visa sig, långt ifrån den sista. Efter attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 blev […][...]

I år fyller Susan Faludis feministklassiker Backlash 20 år. Det är lätt att glömma, av flera skäl. Inte bara för att det finns en president Bush och ett Irakkrig i Faludis samtid också. I Backlash beskriver Faludi den motreaktion mot feminismen som svepte över USA på 1980-talet, men hon tecknar också jämställdhetskravens historia som en […][...]

Joshua Ferris gjorde 2007 braksuccé med sin debut Så fick vi se slutet. Nu, fyra år senare, kommer hans andra roman: The Unnamed, som på svenska har fått titeln Tillståndet. En mycket passande översättning eftersom romanen – inte bara kretsar kring, utan mer eller mindre hela tiden befinner sig mitt i toppadvokaten Tim Farnsworths mentala […][...]

Det är 1952, och i en iskall skyttegrav i Korea ligger en ung 19-årig judisk arbetargrabb från Newark. Han är väluppfostrad, välanpassad, hade en ljus framtid i ett USA på frammarsch där till och med sådana som han nu på nåder skulle släppas in i den styrande klassen. Han borde gå på college. Han borde […][...]

Det här är en bok fylld av gåtor. Man försjunker i ett meditativt grubbel. Över ett slags ”Varför?”. På Dixie Highway, till exempel, behövde någon bygga ett litet tegelhus. Kanske det innehåller en el-central eller en hydrofor, vem vet. Vad jag undrar är, hur kunde någon hitta på att bygga in grovhuggna sandstenar i den […][...]

På en semesteranläggning utanför Kapstaden, Jumping Monkey Hill, sitter en grupp författare från skilda afrikanska länder och låter sig granskas av det brittiska värdparet. De är ju bara så intresserade av afrikansk kultur – och reflekterar inte ens över att de stenhårt väljer ut vad av det workshop-deltagarna producerar som får räknas som verkligt afrikanskt. […][...]

Jag gillar Neil Strauss och har läst flera av hans böcker. Han har en fantastisk förmåga att få allehanda världstjärnor att öppna upp och berätta om sina innersta demoner och tankar. Ofta på ett mycket underhållande sätt och ibland även smått motbjudande. Jag ryser fortfarande av en del av det som berättas i Marylin Mansons […][...]