Vems är Sverige? Vad är Sverige? Det har levererats många tvärsäkra svar på de frågorna de senaste åren. Svar som handlar om enighet, likhet, gemensamma traditioner och värden som måste betraktas mer som en idé än som någon historisk realitet. Svar som utesluter. Svar som jag och många med mig har oerhört svårt att känna […][...]

”Nyckeltexter 2010 – 2014” lyder underrubriken till antologin Rasismen i Sverige. Som en historieskrivning över år som inte ens är slut än. Ett valår dessutom, fast boken släpptes innan valet. Det känns ju till en början ganska knasigt. Och samtidigt. Samtidigt verkar 2010 faktiskt oerhört avlägset. Ett år som vi gick in i utan att […][...]

I år fyller tidskriften Lyrikvännen 60 år. Det firas på en rad sätt och i måndags samlades vi på Stadsbiblioteket i Stockholm för ett samtal om samtidspoesin. I panelen satt litteraturkritikern Ann Lingebrandt, poeten Athena Farrokhzad och poeten och översättaren Magnus William-Olsson. Moderator var författaren och förläggaren Jonas Ellerström. Ämnet för kvällen i den mäktiga […][...]

När jag var liten skulle vi rädda regnskogen. Det är ju i och för sig viktigt, fast jag vet inte vad som hände med alla de där ”fotbollsplanerna” – regnskogen mättes alltid i barnvänliga fotbollsplaner – som köptes upp av småskolebarn. Den svenska skogen var det i alla fall ingen som pratade om. Däremot tror […][...]

Ohlson Wallin har med Ack Sverige, du sköna ambitionen att uppdatera bilden av Sverige från idylliska röda stugor, vackra sommardagar i juni till en bild som mer överensstämmer med det Sverige Ohlson Wallin lever i och ser omkring sig varje dag. Det är en lovvärd och en spännande ambition. I en av bilderna från Malmö […][...]

Det finns uppenbarligen en föreställning om att det är skillnad på konst och konst, skillnad på olika kulturyttringars verkliga betydelse för människor. Det finns enligt den föreställningen de musiker som skapar konst, och så andra musiker som skapar konsumtionsprodukter i form av musik som hamnar på listorna. Som om detta i sig skulle innebära en […][...]

I år, 2014, är det valår. Just nu är valrörelsen inne på spurten och det är rena rama festivalen för den politiskt intresserade. Varje dag kommer nya utspel, nya opinionssiffror och nya utfrågningar. All ledig tid går åt till att läsa texter och titta på debatter. Vi sitter framför tv:n och skriker ”snyggt” när vårt […][...]

Det har kommit en hel del böcker om det Johan Svedjedal kallar ”engagemangets årtionde” (ungefär 1965 – 1975) de senaste åren. Det är kanske inte alltför våghalsigt att gissa sig till anledningen: Den där periodens Allt är möjligt-mentalitet står i ganska skarp kontrast till dagens politiska debatt. Eller? Hur långt är det egentligen mellan 1968 […][...]

Över hela Europa har högerpopulistiska, främlingsfientliga eller nationalkonservativa partier vind i seglen, nyheterna visar upp våldsamma sammanstötningar och samtidigt rapporterar SOM-institutet att svenskar i allmänhet blir mer välvilligt inställda till mångkultur, invandring och flyktingar. Hur hänger allt det här ihop, egentligen? Den frågan ställer statsvetaren Marie Demker i Sverige åt svenskarna. Motstånd och mobilisering mot […][...]

”Löntagarfonder är ett jävla skit/ nu har vi baxat dem ändå hit.” De nedklottrade raderna på finansminister Kjell-Olof Feldts riksdagsbänk, fångade av en pressfotograf i början av 1980-talet, brukar få symbolisera en vändpunkt i svensk politisk historia. LO-förslaget om att gradvis överta ägandet av företag genom löntagarfonder gillades av långt ifrån alla inom de styrande […][...]