En icke namngiven småort någonstans i Sverige. Fotbollsplanen, grillen, bensinmacken, mataffären, hyreshusen, skogen. Alla välbekanta scenerier i Ta mig härifrån. I korta kapitel möter läsaren en handfull av invånarna. Till en början verkar det som att varje person ska få varsin egen historia men efter hand utkristalliserar sig berättelsens verkliga huvudkaraktär, nittonåriga Jessika. Rastlösheten och viljan […][...]

Fotboll är inte tillkrånglat. Det krävs ingen akademisk examen för att förstå en fotbollsmatch. Men att sondera bland fotbollens kopplingar till politiken är däremot ingen enkel match. Skälet är ingalunda fotbollskonsten i sig, snarare att politiken är en oerhört svår navigeringskonst. Vore det inte enklare att låta sport vara sport och hålla politiken utanför? Svaret […][...]

Diktsamlingen Hejdå tonårsångest – 35 dikter innan 35 är Louise Halvardssons berättelse om någon som går från barn till vuxen. Eller något. Definitionerna är oklara, och verkligheten gör inte saken bättre: en av dikterna nämner motsägelsen i fertilitetens tidiga intåg i ett barns kropp. Man är vuxen i ett avseende, barn i alla andra. Det […][...]

Anna är en alldeles vanlig kvinna i ett alldeles vanligt förhållande, kanske har hon ett något större behov än andra av att bli sedd och bekräftad. Det börjar efter förlossningen. Naturligtvis fanns det ett före men det är ändå där det börjar. Tvåsamheten krönt med ett nyfött barn. Ännu något att pricka av. Ännu något […][...]

Tomas Andersson Wij är en låtskrivare, sångare och kulturskribent vars intervjuer med författare, musiker, regissörer, komiker och en och annan präst och professor här presenteras snyggt förpackade i en rosa tegelsten. Och en riktig resa är det. I kronologisk ordning går den från ett rundabords-samtal initierat av Nöjesguiden 1993 till en utskrift från en radiopod […][...]

Jag kunde inte andas när jag gick hemifrån och jag kan fortfarande inte andas när jag kommer tillbaka in i lägenheten. Teven står på, jag stänger aldrig av den, man dryftar den annalkande vårdagjämningen. Jag tänker på densamma, paralyserad av ruelse. Vårljuset är så mardrömslikt kallt och avslöjande. Alla mina rynkor kommer att ligga i […][...]

Brombergs har gett ut antologin Blå Blixt sedan 2012 för att enligt dem själva ”ge plats åt nya poetiska röster”. Men 2014 blev det ingen antologi: bidragen höll tydligen inte tillräckligt hög kvalité. Snobberi, tänkte jag då. De tidigare antologierna har lämnat mig hyfsat likgiltig även om det förstås funnits en del glänsande undantag bland […][...]

Per J Andersson, en av grundarna och redaktör för resemagasinet Vagabond, ger ut boken För den som reser är världen vacker på Ordfront förlag. I varje kapitel reflekterar han över en ny aspekt av resandet och det sträcker sig över vidsträckta fält; från promenader i slummen i Bombay, samtal med forskare som tittat närmare på […][...]

Medea dödar sina barn utanför scenen. Klytaimnestra sin make likaså. I de antika tragedierna ser vi inte de våldsamma handlingarna, bara deras konsekvenser. Morden återges men gestaltas inte. Pjäserna utspelar sig på så sätt i, som Christina Ouzounidis skriver i denna avhandling, ”det avlyssnade, i det vi hör snarare än i det vi ser, i […][...]

Sofia Nordins dystopiska ungdomstrilogi har med Om du såg mig nu blivit en tetralogi. Eller om man nu ska nöja sig med att kalla den ”serie” vid det här laget. Huvudsaken är egentligen att det kommer fler delar, för de är otroligt spännande och fina. Serien, som inleddes med En sekund i taget, är skriven […][...]