Gregor är elva år, han bor i New York. Det är sommar och alla barn har åkt iväg på ett läger – utom Gregor som måste stanna hemma och passa sin tvååriga lillasyster, kallad ”Boots”, medan hans mamma jobbar. En dag går de ner i tvättstugan, Gregor och Boots. Och där, i ett hörn, hittar […][...]

Efter att ha tillbringat några dagar i 1980-talets Storbritannien, med Gunnela Björks biografi över Margaret Thatcher, verkar steget över till regelrätta dystopier ganska litet. Thatcher myntade många bevingade ord, allra mest kanske hennes kompromisslösa ”There is no alternative!”, så ofta upprepat att det förkortades TINA. Och framtiden ser mörkt ut. I alla fall om vi […][...]

Märk: Vanja (fullständigt NAMN: Brilars Vanja Essre Två) kommer med TÅG till STADEN Amatka, längst ut vid KANTEN av civilisationen. Hennes SYSSELSÄTTNING där är att prata med MEDBORGARE för att undersöka intresset för HYGIENPRODUKTER från det något rikare Essre, där man specialiserat sig på sådant. Hon märker Amatka: en GRUVA, en kall och gråskitig STAD […][...]

Det är nästan omöjligt att inte börja från början och citera inledningsraderna till Sofia Nordins En sekund i taget: Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Ja, 13-åriga Hedvig flyr från de döda. Uppe i lägenheten ligger mamma, pappa och […][...]

Vid gränsen mellan Portland och Vildmarken försökte Lena, en obotad, korsa gränsen tillsammans med sin pojkvän Alex, en ogiltig (också obotad). De gjorde det allra mest förbjudna, älskade varandra och flydde för kärlekens skull. Där Delirium avslutades sköt gränsvakterna mot Alex och Lena. När Pandemonium börjar vaknar Lena hos en grupp ogiltiga som hittade henne […][...]

Våren kommer och så också förkylningen; jag skriver detta veckobrev från sjuksängen. Det enda positiva med att vara hemma och kurera sig är att man ju har tid till de där böckerna som lagts på hög inför framtiden. Igår kväll började jag på Suzanne Collins Hungerspelen, som verkar vara en utmärkt bundsförvant i sängen… I […][...]

Ja, jag vet. Ordvitsarna är oändliga. Inte minst så när popkulturnördförlaget BenBella tar sig an Suzanne Collins succéartade dystopiska trilogi Hungerspelen. Här är det framför allt ungdomsboksförfattare som får säga sitt och ja, det stör mig lite att omslaget definierar dem som ”your favorite authors on” – det vet de väl knappast något om. Med […][...]

Det är märkligt med trender. Plötsligt dyker det upp minst två böcker samtidigt med samma udda titel, nästintill samma omslag, samma obskyra ämne eller samma teman. Att Suzanne Collins succé med Hungerspelen har fört med sig fler trilogier för unga om dystopiska framtider är kanske inte jätteförvånande, men nog är det väl ändå en smula […][...]

Man borde aldrig börja läsa serier som inte är avslutade redan. Aldrig ge sig in i något utan att ha kommande delar tillgängliga och inom räckhåll. Men det gjorde jag förstås. Och när jag skulle ha övervägt att bara hoppa på människor på stan och vrålat ”Och hur går det sen då?” om jag hade […][...]

Sedan succén för Suzanne Collins trilogi Hungerspelen är dystra framtider helt uppenbart grejen. Under våren kom på svenska åtminstone två romantrilogier, Ally Condies Matchad och Lauren Olivers Delirium, om framtidssamhällen som velat utrota kärleken. Om Saci Lloyds Mitt klimatkatastofala liv tar bara ett litet kliv framåt i tiden, till en värld alltmer präglad av extrema […][...]