Innan Anders Fager började skriva skräcknoveller jobbade han som brädspelskonstruktör. Det är också ett yrke som man skriver en del i, men rollspelskulturen som han var insatt i och jobbade med skriver främst miljöbeskrivningar, historierna får spelarna själva skapa. Han ville därför testa en annan typ av skrivande, det skönlitterära, men det var först när […][...]

Cornelias mamma är den kända schlagersångerskan Coco, och i romanens inledning tar hon livet av sig. Då är Cornelia bara elva år. Gasen fyller köket och en röst börjar fylla Cornelias huvud. Den viskande mannens röst. Han säger att hon är utvald, att hon ska bli hans drottning. Att hon är speciell. Av rädsla för […][...]

Skräck, tänkte jag förtjust, när jag började läsa och tänker på eleganta klassiker som Bram Stokers Dracula, Henry James The turn of the screw, och moderna storsäljare som John Ajvide Lindqvist. Och Jag såg henne idag i receptionen är en roman jag direkt sveps in i. Jag glömmer bort att jag inte alls gillade Anders […][...]

Hur mår den samtida svenska skräcklitteraturen? Det är en angelägen fråga och ett bra sätt att svara på den är att läsa novellsamlingen De odöda, som enligt baksidestexten, samlar ihop några av våra mest framstående spänningsförfattare. Så när jag sätter mig ner med den blir syftet mer att använda texterna som någon form av litterär […][...]

De svarta svanarnas natt är något så ovanligt som en ungdomsbok för sin åldersgrupp (9-12) som är rolig. Och den är rolig på riktigt, utan att bli fånig. Något som tyvärr också är ovanligt för åldersgruppen är att boken inte är en killbok, eller en tjejbok. Även om böckerna för målgruppen inte uttalat vänder sig […][...]

Matilda, kallad Tilda, bor i England men har en svensk mamma. På somrarna åker hon till morfar i Timmersby. Men den här sommaren är det inte som vanligt. En mystisk stämning vilar över bygden som ett trött, sjukt vilddjur vilar inför den sista avgörande striden. Tildas liv fylls av frågor. Vad hände egentligen med hennes […][...]

Per Ole Perssons debutroman Jaco är drygt hundrafemtio sidor, men känns mycket längre. Det är en krävande och omtumlande läsning, bitvis svår och snårig, men samtidigt väldigt direkt och obehagligt aktuell. Språket är köttigt och rått – välkommen till fukten, värmen, trycket mot huvudet. Vi befinner oss på Timor. Året är 2006 och ett inbördeskrig […][...]

Om man ville vara elak skulle man ju kunna skriva något om att den som vill framstå som en egen röst i den Nya Svenska Skräckvågen kanske inte borde inleda sin bok med ett Morrisseycitat. Men det är väl också det som är frågan – vill man vara elak? Och i så fall, varför vill […][...]

Innan jag började läsa den här boken fick jag höra att den var vansinnigt spännande och kuslig och att jag för allt i världen inte skulle läsa den när det var mörkt eller snöigt ute. Alltså tog jag med den på fjällsemestern … Året är 1937 och Londonbon Jack kämpar med livsledan. Han är fattig […][...]

När jag var liten fantiserade jag om pysslingar, småfolk som bodde i hemliga, osynliga samhällen mitt ibland oss. Jag kan fortfarande fundera på om det finns dessa osynliga människor, varelser mitt ibland oss. I verkligheten finns förvisso de hemlösa männen och kvinnorna som knappt någon tar notis om och i fiktionen finns Mia Ajvides bortglömda […][...]