Romanen Fallet Charles Dexter Ward är den andra av totalt tre romaner som H. P. Lovecraft skrev. I Vertigos utgåva av romanen finns ett efterord, skrivet av Hanna Hård, där hon menar att Lovecraft i första hand inte var skräckförfattare, även om han själv kallade sina noveller för gotiska skräckberättelser. I sin helhet är hans […][...]

När jag var liten tänkte jag skriva en novell om hur alla mina klasskamrater dog på de hemskaste vis. När jag skulle övergå från idé till disposition kunde jag inte förmå mig fortsätta, och idag känns det som ett av mina mer morbida kreativa infall. Min mördarroman blev aldrig klar. CJ Håkansson skrev klart sin. […][...]

Jag skulle nog säga att jag är ganska lättskrämd. Att gå på skräckfilm på bio är förenat med en hel massa skämmighet för mina medföljande, eftersom jag måste blunda/hålla för ögonen när det blir för läskigt. Scenen i The Ring när det otäcka barnet kryper ut ur TV:n har satt djupa psykologiska spår, för att […][...]

Man brukar säga att det är de små sakerna som räknas. Ibland hittar man små guldkorn som kanske inte är så mycket värda för omgivningen men som är oumbärliga för en själv. Något som gör att man förändras lite, en bit faller på plats, ett tomrum fylls. Jag satt på Stockholms tågstation i augusti förra […][...]

Varför människor vill se filmer som man skrattar eller mår allmänt bra av, det har nog de flesta ganska lätt att förstå och ganska oreflekterat acceptera. Men varför vill vi se sådant som skrämmer eller äcklar oss? Det är vad etnologen Jonas Danielsson frågar sig i sin avhandling Skräckskönt – Om kärleken till groteska filmer. […][...]

Det är alltid intressant att läsa författares reflektioner kring det egna skrivandet, inte minst om man själv är intresserad av att skriva. I den självbiografiska Att skriva: en hantverkares memoarer berättade Stephen King om sina erfarenheter som författare, och gav samtidigt många handfasta tips på hur man skapar en berättelse. Med Allt kan hända – […][...]

Någon sade en gång att Stephen Kings samlade verk kan sammanfattas i meningen "It was a nice day… THEN EVIL CAME!" Om det stämmer (och det är inte SÅ långt från sanningen) så är det definitivt en av de saker som skiljer honom från John Ajvide Lindqvist. För i Pappersväggar är det, precis som i […][...]

Stephen King degar omkring i sitt hus i Maine. Han har inget att göra. Rastlös går han in i sitt vardagsrum, plockar på måfå Dawn of the Dead (originalet av George Romero, förstås, det som blandar skräck och samhällssatir) ur DVD-hyllan och tittar på den. Han stryker sig över sin skäggiga haka. "Hmmmm." Fortfarande rastlös […][...]

Den japanska skräckvågen inom film – förenklat kallad j-horror, eftersom allt måste ha en praktisk etikett idag – dök upp nästan från ingenstans för ett par år sedan och är, vad det verkar, så smått på väg tillbaka dit igen. Det finns väl en gräns för hur många gånger man kan bli skrämd av en […][...]

När jag tänker tillbaka på min barndom Ser jag skräckbilder tydligast av allt gnällde Björn Afzelius i "Ikaros" för en herrans massa år sedan. Det känns som ett lagom citat att inleda detta på. Jessamy Harrison är åtta år, dotter till en brittisk man och en modern nigeriansk kvinna. Hennes hela liv är varken varken […][...]